I I I I I I j både ynklig och löjlig glans kring thron och hof, hvilket medtagit betydliga summor af de dryga, oinskränkt utskrifna pålagorna, och alltmer formörkat möjligheten att afbirda den tryckande, statens krafter vida öfverskridande nationalskulden. Iill följe af detta stillestånd i härvarande politiska förhallanden, vill jag cfvergå till andra ämnen, som ej torde sakna allt intresse. Först vill jag nämna ett par märkliga personer, som, bland andra utmärkta främlingar, besökte hepenhamn i somras, och som jag eh mde vidröra i milt serra, näml. den verklicen stora Orgelspelaren Vogel och den engelska filantropinnan (om det lillätes mig att bruka denna böjning), Mrs Fry. Den förra lät hära sig i den herrliga Frue Kir!.en, der alla åhörarne tycktes frvandlade till lyssnande statuer, Apostlarne af Thorvaldsen höra till auditorium, samt Frälsaren från Altaret helsa honom välkommen till framlockando af så upplyftande toner i templet, helgadt åt hans moder. Sedan Åbba Fogler tror man sig ej hafva hört en så utmärkt or-elspelare. En dansk, Hansen, låt dock sedan ålven höra sig och han var också ganska bra. — Mrs Frys silantropiska verksamhet är könd öfver hela Europa, ja, jag tror, man kan säga, öfver hela verlden. Den består, som man vet, deruti att sprida ljus till sengelsena och färbältra dess olychliga inneveanare; till hvil-et åndamal hon besoher dem, håller tal, och utdelar b cker till dem, sördeles bibeln. Åfsigten är vacker, och m haenda verkas och något; men nog skulle det uträttas ännu mer, om hon inskränkte sin verksamhet inom en trängre krets, t. e. silt c.et fädernesland; ty jas fruktar att satsen: den som vill bevisa allt, bevisar intet, inträffar ifven vid handlingar, således , att den som vill vinna allt, vinner intet. — Efter jag gått tillbaka n vill jag ännu nämna ett par vackra drag ur Liszts lesnad. IIan har niml. utom de förut omtalade Concerterna fer ädla och välgörande ändamel, afven gifvit en för de af senaste öfversvimningen i Pesth lidande och en till bildandet af en pensionsvassa för Hamburgsta orckestern. IIvil en rik, outtemlig grufva, äfven af det gedigna guldet , sann mens lighet, blir ej konsten så begagnad? — Hans bref öfver sitt vistande i kpenhamn, torde Du redan hafva inhemtat af så v.l Fedrelandet, som Aftonbladet. De visa honom jemv.l såsom nais, anspraksles skribent. ågot i min reserering. Den äfven i Sverge och, som jag tror, särdeles i Götheborg, välkända talangen, Rud. NNIIhners, har ochså I tit hara sig i sin s dernesstad, och det med mycket och förtjent bisall. Forigar han 8, sx losvar han rättare en Willmers, jer redan alltför mycken sjelsständighet, blifva apa, och i kompositionen tyckes han lofva att ofvergå alla hittils kända stora exeåutörer , hvilka egentligen endast för att alt bli en annan Lisats eller en egen storhet; ty han röshrifva det, hvaruti de: kunna lysa, då man deremot hos Wilhmers sinner b de melodi och harmonie, fer venstra handen. mlnstone hafva detta af den Hummelska skolan, hvaraf hau siger sig vara I rjunge. — Hljest äro de inhemska musikaliska konsinärerne ej al särdees betydenhet. Bland de bättre äro dock paret såsom i hans serenad Om ej annat, torde han åtSimonssen , hvilka äfven då och då ge afloninderhallningar. Men a propos om aflonunderlållningar, hvad säger Du derom, att det är theaerns medlemmar förbudet att biträda hvarandra id dylika, troligen på det publiken skall vara vungen att besöka de kungliga spektaklerna, om len vill höra en ensemble-sak af sina älsklingar. )et är ändå värre än vid kongl. Svenska Theatern. )e måste derför taga elever, dilettanter, o. s. v. ill hjelp, som gör, att dylika Soirser förlora myeet af sitt värde. — n ar ej gisvits på kongl. theatern; men nyligen tt slags historisk Soirte, hvaruti de spridda stycena af åtskilliga mästare sammansogades likasom f en slags handling, arrangerad af Anderssen; ien den utföll något tråkigt, kanske ar väl läng. I alla fall blir det väl Svart att göi nägot organiskt helt, och sätta lif i 8 spridda mmar. Anderssen lär ha sett något dvlint ns emedan den got anmårkninasvärdt nytt eass