Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1842, sida 2

d . 1 h — 1 ? denna tidens syftning uppfattad och vid hrone uttalad, sjelf visar sig hänförd af några företrädes rättigheter, hvilka efter all anledning blifva så e phentera. Presidenten Westerstrand lyckades vå vid 4827 års revision, att afhålla Rikets StänderRevisorer ur Räntekammaren, på det sätt, att har erbjöd sig öppna dörren, men försäkrade att Ban co-Räkningen utgjorde tillräcklig kontroll; och ut Om representationen har han hunnat i förtroende ji inbilla mången detsamma. Men tiden har uppk lyst mycket; vissa förhållanden torde snart ådaca lägga mer: och hur vill Hr Westerstrand en gäng U IH I I I l offentligt i ett Riks-Ständ på riddersmanna-tro beod svara frågan: hur står det till i den sedan år 1809 x alldrig inventerade Råntekammaren? Öfverste Ammilons position såsom Förestan dare för Årmeens högsta läroverk, hade gjort det önskeligt, att han kannt med sig nog kraft, att i de unga sinnena i ingjuta känslan af bördens och de personliga föI reträdenas ringhet, emot de törtjenster af det allmäånna, som fyllda pligter bereda ; men han har förmodligen pröfvat sig sjelf, och ansett l sin aktning hos de unga ädlingarne öhad genom det lilla namnammet välboren. BehlagI ligt är det emedlertid, att den högste ledaren af i ett folks angelägenheter, under det att en så allmån opinion uttalar sig emot adelskapets fortfaI rande, icke anser sig böra afvakta utgången af ett hyvilande Representations förslag, innan han ökar I antalet utaf dem, hvilkas vigtigaste rältigheter syH i freden och den närvarande ajourneringen af alla Yvigtigare reformer, några sanna förtjenster af Konung och fidernesland rent af äro omöjliga, att ådagalågga. Ett val inom Crosshandels-klassen här i hufvudstaden till en af de Femtio Äldste, har ådragit sig mycken uppmärksamhet. Chefen för Handelshuset Schön C:o Hr Schvan, blef med en betydlis pluralitet utsedd; och om detta val till en del . torde kunna tillskrifvas minnet af hans aktningsvärde faders förtjenster hos Stockholms borgerskap, synes dock, som fiera anledningar hade bordt betraktsas, hvilka tillhöra den sista tiden och den invechlade ställning, hvari personen sjelf befinner sig, genom transaktionerna med Trollhätte-kanal och måhända äfven några andra, nu ifrågavarande större spekulationer. En person, om han visat en ovanlig djershet i beräkningarne på regeringens medverkan och Stäåndernas öfverseende, samt möjligen äfven i enskildta handels-företag, ådagalägger en mindre vanlig intelligens, synes likväl, då måhända just dessa ecenskaper försatt honom i ett besynnes bero af denna frågas utgång; helsdst under nerligt förhållande till så väl det gamla systemets organer, som till den närvarande högre finansadministrationen, mindre ägnad för en plats inom hufvudstadens högsta Styrelse, der sjelsständigheten blifver allt mer nödig och önskvärd. Det antages nu såsom säkert, att H. M. konungen icke afreser under vintern till Norge. Äfven läkrarne lära afstyrkt resan och någon äkomma i ena foten har ökat hindren för densamma. Intet uppdrag åt H.ZK. H. Kronprinsen att ditresa har ännu asfhörts; och förmodligen öfverlemnas således öppnandet af Storthinget till Riks-Stäthållaren i Norge. Mårkvärdigt är att den så lisligt yttrade önskan af H. M. att sjelf öfvervara detta Slor-Things sörhandlinsar, enligt norrska underrättelser, visar sig så samtidig med några enskilta ansträngningar derstådes för yttrandet af en opinion, som icke alldeles öfverensstämmer med Norrmännens allmänna önskan, att under detta Stor-Thing, som kommer att egentligen sysselsätta sig tued en del vigliga organisations-frågor, få handla så mycket möjligt en slilla verksamhet och skillde från den inslytelse, som ett hof och en måhånda nog öfvermäktig embets hierarchi under Konungens närvaro kuude utosra. Dagens nyhet är att den för musik-eleven carlsons mord misstänkte och häkfade refffalaf j går