Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1842, sida 2

Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 3 Jan. Det nya året är då naånget; och det hotar att blifva af alldeles samma stycke med sin företradare: lika innehålls I ika trohigt, lika smutsist, så vida en liten frost, sem i går åndtlizen visade sis, icke skulle vara crtebud till nagon större friskhet och mawvement i afhmosferen, hvilket dock mycket betvifias; ty haturen synes hafva, lika som alla andra, llifvit konservatif och zgifvit siz bin på att I ta allt ge, som det gir, eller rättare stå, sem detst.r. lHIter sem det reanat under beta det föreg ende ret, sa finns intet skäl, hvärsere det icte skulle hålla ut med räcn till slutet! och sannerligen-Lar principen årligt blifvit följd. Troligen har ingen becember mimad i Steockholm saretett en sadan ihärdig gråtmildhet, som denna. Vattnet står i Mölaren higre, än det n stan någonsin stätt under värfloden, och i sistl. vecka har man sett arbetes i jorden. Nyårsdagen JICh ades blommor ute på marken; och sårsk hufvudsallat och spenat har mellan jul och nyår blifvit pläckad i trögardarna. Med ett ord: en besynnerlig, kanske exempeilös December hafva vi haft. Blir här nu vinter, si kan väl ännu något af de rubl ade f rhalianderna komma i lag igen; men riktigt fördelektiga bli!va de vanliga vinternöringarne icke numera; och hoppet cm en lycklig h sts ds-skörd är i alla handelser klent, men blifver sullkomligt om intet, i sall vintren, då den iter begynnar, sforeter sig under den redan visade sysiognomien af snö forss och frest seden. Det ser nästan ut, som meningen vore alt afvinja oss frin det myckna höstsäds-odlandet, hvars grund ocksa, i fall man vill vara alldeles uppriktis, hvilar på vert sikande efter att begagna ofantliga åkersalt, i ståället att söka stor afkastning af små, men vil sköta och väl gödda akrar. Sant är våäl, att de förnämsta så dessla en vanligast äro höstsiden; men de kunna dock odlas s som värsäden; och saken är väl oundviklig, i fall säadana vintrar, som denne och dess föregangare, blifva regel och detidi;a, halla, gammalmodiga vintrarne endast undantag. Skulle ater håsts-dena besinnas alldeles oundgängliga, m ste vi vil beqväma oss till någon ny method, t. ex. den i en del af Tyskland redan vedertagna alt så dem mycket tidigt, så att de säkrare uthärda en abnorm vinter. — Utom den besynnerliga väderleken finnes för nirvarande nästan inzen ting, sem gör uppsee: d-. Härifrån gör den Inga neh sega mordransakningen kanske enda undantaget. berna rannsakning utzör det mest frappanta beviset pa var criminalJags ofullkomlishet, eller rättare på den besyrnerliga anda, hvaruti svenskarne vant sig att betrak sa all brotim lorgttiene: a ena sidan en ti i eueklighet r.neande bet. nksamhet, eler trasia-e