Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1842, sida 2

4555 halshöges Marino Falicri i Venedig på Marcuspalatsets jättetrappa. Sa slutade en man, som var värd en bättre död. Han hade gjort sig förtjent af mycken tacksamhet af sitt sadernesland, och endast passionernas raseri hade serbländat honom, hånsert honom till en hämnd, som är frmmånde för den vise och som störtade honom i olyclan. Någre äldre historieskrifvare sammanställa detta hans sorgliga slut med en händelse i hans ungdom, då han ådrog sig en hög prelats förbannelse. Da Marino Falieri var höfding öfver Treviso, lät biskopen en gang vänta mycket länge på sig med monstransen. I sin stolthet glömda Falieri sig ända derhån, att han välkomnade biskopen med en så hraftig örfil, alt denne föll omhull. I from ifver sträckte biskopen ut handen mot himlen, och sade darrande, visande på den heliga hostian, som han latit salla:? Den tid skall komma, då Han, som du nu störtat, skall stirta dig. Han skall slita visheten ur din själ, och ditt granade hufvud skall vedergälla, det du i dag förbrutit emot Gud.