— — — .: WAS Å Delarignes tragadie Marino Falieri, som nu gifses på Kongl. Thlssaternat Stockholm, öfversatt med den talang, som utmärker Herr Remmers arbeten i denna våg, väcker måhända ett större intresse genom den håndelse, hvaraf den upplifvar minnet, än gevom de stundom nog länga dia-logerna ochi de ej alltid välberäknade ttheater-essekterna. Vi tro oss derföre göra våra läsare ett nöje, då vi meddela följande beskrifning på den historiska grund, hvarpå tragediens författare utfört sitt arhete: om ock han icke så troget följt densamma, som måhända den nisturiska generen borde forära. Se här hvad en utländsk journal härom meddelar. vjivem har icke redan hört talas om Venedig, denna stad, der allt är så olikt andra städer? En skriftställare säger, att anblicken af Venedig är såsom en dröm och dess historia liknar en dikt. På hundrade små öar höjer denna stad sig ur hafvet; och såväl äsynen deraf som dess inre uppväcker förundran. I stället för gator ser man kanaler, i stället för kalescher, giggar och statsvagnar ser man svarta gondoler, och i stället för kärror, pråmar. Fordom var Venedig medelpunkten i en mäktig republik, som härledde sitt ursprung frin folkvandringens tid; nu ör det en huf