Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1842, sida 1

SS —— mot auktoriteter, för hvilka en Ehrenborg, Berg von Linde, Schmidt, och en Rektor Bållin sta i spetsen , och det från ett håll, som ej blygs att framställa, eller lata framställa, sig sjelf, som. ett mönster al förträfflighet. Men, som sagdt är, den goda mannen tycks hafva blifvit alldeles vimmelkantig af sårad fåfänga, måhända blir han redig igen enom det lilla plåstret derpå: kallelsen att rosva i Storkyrkan. Imellertid är, som du ser, Phoenix verkligen att gratulera till sin nya korrespondent. — Å Dock, ehuru jag på det högsta tadlar ett sådant framträdande, är jag längt ifrån att billiga allt, som sker här i orten. Mycket ar visserligen bristfs lligt här, som annorstädes. Jag nämde senast ett litet prof der på, hvad polisväsendet hårstdes beträffar, och kan på intet sätt finna mig träffad af hrvarand tidningars missnöje med mina anmärkningar utan blott högst enfaldizt af Allehandas Red. alt anse tadel öfver tadelvärda sörhallanden, säsom bristande aktning for den ort man tillhör och dess aucioriteter. Tvertom synes detta miz visa mer intresse derf r, än att tiga och öfverskyla, hvilket s väl Allehanda som Tidningen, eljest ochså inte hislj göra; men tempora mutantur etc. etc. Jag hoppas derför att Allehandas Red. sramdeles, som hittils, tillster mig att belysas af solen i Malmö, da vår Herre låter den uppza öfver onda och goda. En annan enfald af Allehandas Red. är äfven att anse nämde koffert verkli en blott förlorad och hittad, oaktadt ja:, som nu synes, för dem som vilja se, i mina senaste rader, teml. tydligt uppenbarat denna saks inre industri-historia, och att en resandes koffert blir afskuren på Jlalm gator, tyckes mig åtminstone ej en sådan smesak som Allehanda; men sannt är, att man här är van vid värre, såsom dråp, knisstyng, skott genom fen strön o. s. v., och allt blir stort och litet, genom jemförelse. Ingen skall det dessutom, f gna mer än mig, om vår Fouchä finner siz rentvättad af tidningssvärtan, som användts till hans försvar; eljest har han nyligen fitt en talande varning för sin polisstyrelse, i det han sjelf blifvit betydligt bestulen. Orten torde äfven afge andra ämnen till anmärkningar, hvartill jag framdeles måhända återkommer; men skola de verka, så böra de vara rättvisa och ej ske så, som hos Phenixis Korrespondent. Bland annat lärer sattigväsendet i Christian. stad vara på en högst usel fot; men deraf bär nog äfven Kyrkoherden största skulden; ty från bonom bör all dylik verksamhet utga. Man lär derför ej ozerna motse möjligheten af den närvarandes utbyte mot en verksammare man, hvartill utsigt skall vara genom den scrres sorslyttning till ett annat pastorat, till hvilket han har första rummet på serslaget. Mitt bref är visserli-en redan långt nog; men jag kan ej underlata att ännu vidröra en annan Phoenix-insändares insinuationer angående Hertha och dess utgifvare. Phoenix är verkligen ej lycklig med sina insändare, och vi veta ej på hvad räkning vi skola skrifva dess Red:s beredvillighet att upptaga dylika halumnier, om ej på en småaktiv afund öfver Herlhas framgång; under det att Herr Ekbohrns och Blichers Lnions-kalender ej ville taga skruf. Här vet man ej om något missförstånd mellan Hr Cronholm, Herthas utsifvare, och de ynere litteratörerne; ty dertill vill man väl ej räkna Hr Fbq. Hans stycken voro tvertom de, som förrin: ade värdet af 4840 års årgång. För öfrigt vet jag blott en antagonist till Hertha, och det är Hr Lilja, emedan han ej fick vara med om förlaget, och från honom lär äfven den nedsättande rec. i Eos hafva härledt sig. Att hans kompilerade Snösippor behörigen agades finner jag lika riktigt, som att Hertha vunnit bifall; men Phoenix-ins. tycks ej tala beröm, så snart det rörer någon ann. Gerna erkänner jag för öfrigt Hr Liljas förtjenst i mycket, äfven i poötiskt hänscende, och beklagar hans sjuklighet; men kan dock ej anse saknaden af hans signatur i Hertha, — som i år häft flera bidrag än någonsin, — för någon förlust, och han borde besinna, att det är ej nog att vara hängd.