forhatligare, om man far anledning tro dem vara betingad lön för blind servil hängifvenhet, eller i det ringaste antyda ett behof hos högsta makten att dela sinnena, för att desto lättare kunna styra dem. Genom öfverdrifna taxationer hade Statscassan blifvit rik, under det att folketblifvit fattigare, 1840 ärs Stinder förefunno flere hopsparade millioner, rörande hvilkas lämpligaste, användande mycket delade meningar uppstodo. Å Edra vägnar trodde jag mis böra bestrida höga anslag för improductha ändamål, men kunna lemna lrikosligt understöd tll s dane-st rre, allmänna arbeten, som till Rikets skilda delar spridde lif ech verksamhet, synnerligast till lättade communicationer. Jag ansäg oss ej heller bra sky uppofiringar för vetenskapers och konsters befrämjande och tör Folkundervisningen, det måhända värdigasle sättet, att till barnen återgälda hvad som blifvit föräldrarne förmycket afsordradt. I Edra, för Hr J.A, kjellberg uttryckta, förbindliga tänlesätt, beder jag fi instämma. Hans lika anspräkslösa som nitiska bemödanden, att förena och jemnka sltandskamraters äsigter i liberal foslerländsk rigining, kunna icke nog värderas. Eder godhet, Eder välvilja öppna hjertat att slutligen yitra några ord, rörande mig enskildt; hvarken anlag, egenskaper eller lynne gjorde miz tjenlig att uppträda, som Representant fr.n Rikets andra stad. J veten mine IIrr, att jag sjelf nogsamt insett det; men talrike Votanter ålade mig fara åstad till Riksdagen, och jag lydde. Det langvariga vistandet där föll sig i flere afseenden ganska tungt. Ehuru hedrande solkombudskallet än är, har det likv I hes oss si många svärigheter, att billigheten synes fordra, det samma individ iche mot sin vilja tvingas till sarnyadt bestridande deraf, och jaz beder, att säsom Public character, för alltid fi tasa sarwl af Eder mine högt vördade Valmän! mine tilltavande år, samt fullgjorde communale bestyr, torde rättfärdiga denna anhallan. I erkänsamt minne skall jag städse bibehålla de stora förbindelser jag står uti till det G theborgska samhället; det förtroende jag dir åtnjutit, har lemnat mig tillfälle forvärsva utsigt till ett ålskadt lugn under min lefnadsafton; och vid nedskrisvandet häraf, känner jag lisligt, att ja; där åfven lyckats förvärfva det dyrbaraste, den dödlice här i tiden kan vinna — sine samtidas aktning och vänskap. Emottagen gode IIrr mine innerli e och ödmjuke tacksägelser. Amäl Baldersnäs d. 8 Dec, 41844. C. F. Wern. — — Till mine H. Herrar Falmän! Lika ovänsad som den kallelse jag emottog att, vid en för Nationen så vigtig tidpunkt som sistsarslutna Riksmitet, vara Edert Ombud, har jag äs ven haft den oskattbara tillfredsställelsen att med min aktade Medrepresentant Herr C. F. Wern få deta den u märkta åran af Eder adress, hvaruti J mine H. Herrar godkännen väre gemensamme bem danden, att efter förmåga och insigter medverka till de önskningar och fordringar för Fäderneslande:s vel, som redan länge frin alla Landsorter uttalats, Da min åtgärd hårvid varit så ringa, kan jag iche tillerkänna mig denna smickrande gärd af Etlent godkännande annorlunda än som ett öfverseende; — jag kände vigten af det förtroende, hvarmed jag hedrades, äfvensom pligten att lyda Eder halläse; men ej huru jag, med mine endast åt prival lifvet rigtade insigter, kunde motsvara kdra billiga ausprak. För den som ej med någorlunda EfhHLet kan framställa sine motiver, är uppträdandet som offentlig talare vågadt, än mer under så delade å igter, så stridiga intressen, som de hvilka v.sade sig under sistl. Riksdag. Folkets ombud bör ära bekantskap ej endast med Fåderneslandets Institutioner, utan äfven med dess Politiska, dess constilutionella Ståndpunkt, för att kunna bedömma och behandla dess vigligaste angeliågenheter — Med öppen sköld, liksom Politisk tro, bör dess caracters fasthet vara bepröfvad, om ej våra Riksrmöten, oaktadt dess förlängda tid och ökade kostnader, endast skola blisva en börda för Nationen. Har jag rätt uppfattat Eder adress, så öfverlygas jag häraf, att Edert Patriotiska bemödande för Fosterlandets v ännu ej uppnått dess kulminationspunkt. I skolen ej tystna förr än redovisningen af Nationens bidrag till Staten blifvit bringad till den enkelhet och fullkomlighet, som bör och kan äga rum, ej förr än Statens Högre Embetsmän, ej endast äro dess bågsta Löntagare, ej förr än vårt Constitutionela fördrag är en sanning, farljensten besordras framför den krypande hycklaren. Då jag härmed, under djup känsla nedlägger min tacksamhet för Edert dyrbara förtroende och öfverseende med de brister jag hos mig erkänner, såväl af tilltagande år som obekantskap med den offentlige mannens erfarenhet och insigter, anhåller, att i detta afseende få säga Eder ett hjertligt farväl; under den fasta förhoppning att den man, som vi hafva att lacka för ett hvilande