Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1841, sida 1

derom väckt fråga vid beslutets fattande, angående Kongl. Maj:ts proposition år 1834, rörande Statsverkets tillstånd, och således medelst tystnad i berörde afseende bidragit dertill, att Rikets Ständer blifvit i okunnighet om ett förhållande, Uvarigenom Statsverket vore belastadt med gäld. samt Hrr Stjerneld och Ihre åter, dymedelst, att de icke om samma förhållande yppat fråga, då Kongl. Maj:ts proposition, angaende Statsverkets tillstand vid sistförtlutne Riksdag afläts. b.) Efter anförande af åtskilligt angående de äldre förhallanden med On St. Barthelemy. ifrån år 1784, då den tillföll Sverige, samt de kåude åtgärder vid 1512 ärs Riksdag, hvarigenom denna Koloni skiljdes från Statsverket, och såsom orden lyda: skulle äfvensom andra ultramarinska besittningar, hvilka framdeles kunna försärfvas under Sveriges Krona, undantagas ifran Sveriges Statsförfattning. administration och drätsel, m. m. ingar Hr Skogman i eu be-krifning på tillkomsten af den brist, som uppstatt i Barthelemyfonden, samt de enskilte öfverläggningar, som Åirefsve af Wetter-tedt i lifstiden begärt med honom, i Gretve Wir-noch Hr Bergit närvaro, hvarefter han säger: Någon tid derefter blef jag af framlidne HU. E. Grefve af Wetterstedt anmodad att, jemte Expeditions-Secreteraren Bergius, med mitt namn bestyrka en på Franska språäket författad antori-ation af Hans Maja till upptagande af ett lån för Bar helemiska Kassans räkning under garani at Kabinettskassan. Jag arsåg mig ej böra vägra denna underskrift, hvars form och beskaffenhet samt gemensamhet med Expedition--Secreteraren Bergins nogsamt ad galägga, att den icke gafs af mix i egenskap af Slats-Secreterare för Handels och Firansärenderna ; att autorisatiunen icke varit eller bort vara föremål för åfverläggning inför tfonungen uti Sials-siåddet, och att följaletligen något Dlalsfiad protokoll derom, med hvilket beslutet derom skulle enligt Reg. formeu38 8. instämma, icke kinnat söras. Denna åtgärd år således icke grunddåudgsenligt föremål för Konstitutiona-Utskottets anmärkning, och ej heller för Rika-Råttens pröfning. Hvad särskildt heträstar den anmärkta garantien af Kabinettskas-an, så är denna Kassa, som Hr Justitig-Ombudsmannen oriktigt ansett vara densamma, som Ministerk assan. eller anslaget på andra hufrudtiteln för Ministerstaten, sammansatt af särskilda medel, som dertill af Kongl. Maj:t, icke af Rikets Ständer, anvisas, och stående under Kongl. Maj:ts fria disposition, utan föregången anmälen derom i Stats-Radet. Den utgör icke någon del af Statsverket, och dess förr. berörde garanti, äfren om den blesve utkräfd, kan följaktligen icke Riket med skuld belasta? Friherre Stjerneld invänder åter: att ifrågavarande borgen, hvilken ej år ingången såsom för egen skuld, icke lärer kunna anses innefatta sådant belastande med gäld, hvarom i 76 8. Reg. formen förmäles, enär någon verklig skuldsättning och betalningsskyldighet för den garanterande. Kabinettskassan, hitintills ej egt rum, eller kan, på grund af borgensforbindelsen, komma att inträda i annan, än den ånan icke försporda, i sig sjelf föga tänkbara, händelse, att Kongl. Maj:ts Batthelemyfond, som upptagit lånet, skulle i laga ordning förklaras sakna tillgång att detsamma infria; att Kabinettskassans ursprungliga borgens förbindelse varit Öfverårig och till all verkan förfallen, då den af honom den 10 April 1839 upplifvades, emedan Grefve af Wetterstedt den 31 December 1826, i egenskap af Chef dels för Kolonial Departementet och dels för Kabinettet, utfärdat och underskrifvit både Barthelemyfondens skuldförbindelser och Kabinettskassans derå samma dag tecknade borgen; och då nu Grefve af Wetterstedt sedermera den 12 Juli 1836, under fortfarande utöfning af begge de nyssberörde befattningarne, å hvarje af de handlingar, som innehöllo ej mindre Kabinettskassans garanti än Barthelemyfondens förskrifning, meddelade påskrift derom. att förestående förbindelse, som blifvit för Grefve af Wetterstedt uppvisad, till full kraft och verkan förhyades, så synes Frih. klart och otvifvelaktigt, att detta förnyande till full kraft och verkan af de uppvisade skuldoch borgensförbindelserna -afsett lika mycket de sednare som de förra; hvilket i öfrigt torde sättas utom all fråga vid betraktande deraf, att obligationernes innehafvare, då desse, till undgående afpreskription, företeddes hos förvaltaren af både Barthelemyfonden och Kabinettskassan, icke rimligen kunnat livarken hafva haft för afsigt att. med afstående från borgens ansvarigheten. vinna upplifvande allenast af låntagarens skuldförbindelse, eller låta sig ätnöjas med en påskrift, som icke försäkrat fortfarande giltighet så väl af garantier, som af skulden. Också har Kongl. Maj:t, medelst beslutet den 17 Mars 1839, angående förnyelsen af Kabinetts kassans löftesförbindelse. uttrvekligen Cikvit illblnna