beklädde ett Stats-Secreterare-Embeie och i sådar egenskap tillhörde Konungens Stats-Råd, samt H Bergius, som var anställd i Kolonial-Årendenas De partement och der innehade tjenstegrad närmast in. till DepartementsChefen. i hvilkens ställe han kunnat vid tillfället vara till tjenstgöring förordnad, på sätt ofta i Stats-Expeditiouerna tillgätt. Dessa under. skrilter, langt skiljda ifrån Konungeus höga namn. tekning, befinnas nederst på sidan ät högra hörnet, begge med deröfver i liggande eller lutande ställning dragna linier. sasom en kontrasignation alltid beteknas. I handlingen kungöres Kungl. Majt:s nådiga beslut, att, till betäckande af Barthelemykassans utgifter. ett lån å 50,000 Rdr Hamb. Bco, skulle (för nämnde kassa, med borgen at Kabinettskassan, upptagas, och meddelas ibland annat befallning till då ratande Stats-Ministern för ufrikes åärendena. Chefen för Kolonial Departementet. Grefve af Wetterstedi att, å båda Kassornas vägnar, utfärda och aflemna de handlingar och förbindelser, som för ändamålet voro nödiga, Denna lånnegociation angick raledes tvenne särskilda Kassor, ställda under förvaltning, den förra af Kolonial ärandenaDepartement och den sednare af Utrikes Departementet, för hvilka begge Debartement Grefve at Wetterstedt var Chef och i sådan egenskap inför Kongl Majit föredragande af de till Departemeuterne hörande ärenden. Af Kongl. Maj:t anhefalld att utföra sjelfva låne-negociationen, var emedlertid Grefve af Wetterstedt lagligen förhindrad att kontra-ignera den akt, som innefattade en sädan befallning, dertill följaktligen en annan embetsman mäste utses. Men det kunde tilläfventyrs finnas nödigt att hvardera Departementet representerades genom en kontrasignaut. På detta sätt förklaras, efter hvad synas vill, oemotsägligt, anledningen hvarföre Hr Bergius, sa-om auställd vid Kolonial-Departementet, å dess vägnar Hontrasignerat denna handling. Huruledes och med hvilken behörighet en kontrasignation derå af Hr Skogman tillkommit, torde åter kunna finna en giltig förklaringsgrund deruti, art Hr Skogman, som då tillhörde Konungens StatsRad, samt följaktligen kunde företräda ej mindre det ena än det audra Stats-Departementet, om han dertill förordnades, erhållit uppdrag att, ä Kabinett-kassanvågnar, denna kontrasignation meddela, eller att i alit fall Hr Skogmans innehafda embete icke ansägs vara för handläggning af detta ärende fråmmande. Att frenne kontrasignanter funnos, kunde ej heller väcka nägot tvifvelsmal om deras egeuskap, enär ett sådant förhallande icke förbjades i Grundlagen och, vid ifrågavarande tillfälle, äfren syntes med ärendets särskilda beskaffenhet vål förenligt. Dessa betraktelser erbjuda sig sjelfmanade vid skårkådan af Kongl. Majt:s ifrågavarande nådiga skrifvelse, med kännedom tillika om den helgd, Grundlagarne velat åt hvarje sådan handling förvara; och deras vigt förminskas visserligen icke genom Hr Skogmans föregifvande, huruiedes hans underskrift skall hafva tillkoumit, ett föregifvande, som dessutom är alldeles obestyrkt, af ingen anledning göres sannolikt, men af alla förekomna omständigheter mot-äges samt följaktligen ej synes förtjena något afseende. Enahauda föregifvande skulle äfven kunna begagnas vid hvarje annat tillfälle, då någon ansvarig embet-man kontrasignerat en under Konungens höga namn utskrdad handling; men det måtte ej vara på sådant eätt, som den konstitutionela ansvarigheten upphör. Förgäfves kan således Hr Skogman invända att underskristien icke gafs af honom i egenskap af StateSecreterere; ty om än detta ärende icke direkt tillhörde hans ewbetsbefattning, kunde ändock detsammes beredning och expedition hafea blifvit åt Hr Skogman uppdragna. och hans ansvarighet för denna ÅtFÅrd qvarstod icke destomindre oförminskad. Om sjelfva atgärden innefattade ofvannämnde handling det enda allmänt tillgängliga beviset, som emedlertid nogsamt vittnade. att Hr Skogmans underskrift hade håde formen och beskaffenketen af en vanlig kontrasignation. Hvad de inför Konungen i Stats-Rådet eller auegende ministeriella mal förda protokoll om detta årerde kunde innehålla, var deremot obekant. Det har likväl äfeen blifvit invändt, att den utfärdade autorisationen till laus upptagande för Barthelemykessans råkning med KabinettsKassans borgen icke bordt sara föremal för ötverläggning inför Konungen i Stats-Rådet. och att -således något Stats-Råd-protokoli deröfver icke kunnat föras: men utom det ats srägan kunnal i Stats-Radet förekomma, om den ick e blifrik såsom ministerielt mål handlagd, år under rättegången upplyst, att protokoll i ministeriella ärenden, anggende samma fråga, ej heller finnes, och a t följaktligen Hr Skogmaus åtgård icke kan med något protokoll skyddas. Vidare:? att KabinettsKassan, ehuru Rikets-Stånder icke omedelbarligen till densamma anvisa några medel, likväl efter hvad bekant är och med Riksdagsförhandlingar kan ådagaläggas, cm det skulle bestridas, allt intill närvarande tid varit sammansatt, till större delen af vissa summor utaf anslaget till Minister-Staten och ifrån extra utgiftsmedlen, jemte Norrska Statskaseans mindre bi drag; att säledes KabinettsKassans, så vidt bidrag dertill ifrån: Riks-Statens Andra och Åttonde hafsudtitlar ingå, utgöres af Statens. medel, hvilka af RikeisStänder vid hvarje Riksdag beviljas; och att, vid sådant förhållande, en denna kassa utöfver dese dåvarande tillgångar ålagd borgen för Barthelemykassans råkniog synes hafva asyftat Rikets eller Statens skuldsättning i samma mån, som framdeles ingående Siatsmedel dervid pärkknades. Med stöd af dessa skäl och omständigheter, hvilka torde fullkomligen ådagalägga, att Hr Skogmans åtalade åtgärd är grundiagenligt föremål för Konstitutions Utskottets aumärkuing och således äfven för RiksRättens pröfning, anser Justitix Ombudsman