Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1841, sida 1

—————— n— ——— — n—— —L—— AAAAgngnnn Aiii IN MIT RS ST RIAA DNS ITE TALAT DISA . tonde hufvudtitel, i följd af de densamma för sås dant ändamal gifna anvisningar; och meningen dets med var utan tvifrel att betrygga Theaterns sangifvares rätt och säkerhet. Att särskilde bevis eller förbindelser i detta hänseende blifvit utfärdades synes väl icke af handlingarne, och bar ej kuntat upplysas. Det lärer dock vara ostridigt, att reuan sjelfva anvisninganne, i aynnerhet med afseende ä deras egenskap af oflentlipa handlingar, borde och skulle, åtminstone af den mindre erfarne, anses innebära tillräcklig säkerhet, för att i sösjd deraf konna påråkna betalning, belst något annat inskränkande vilkor dervid icke var lästadt, ån möjgbeten af Theaterns upphörande, då anslagen till dees skulders gåldande komme att indragas, men i hvils ket fall tillgång dertill skulle på annat sätt, beradas?. Deremot och med erkännande, att AItonge hufvudtiteln, hvilken likasom Riks-Statens 6fica hofvudtitlar. af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag regleras. kan undergå förändring och tilläfventyrs nedsättas, så att de till Theatern anvisade bidrag ej mera kumde utgå, är nu å svarande sidan invändt, att i sadant fall dess anlitande af sig sjelft förfölle, utan någon langifvares rått att af Staten fordra betalning. Denna tanka, om den verkligen ingick ibland motiverna till ofvannämuda rädgifs vande åtgärd, torde emedlertid befinnas af lika tivt och inflytelse, som det uppgifna vilkoret at Theas terns framtida upphörande; och den hade fördenskull äfven, likasom detta, förtjenat rum i StatsRadets Protokoll, hvarifrån den naturligtvis skulla hafva influtit i de offentliga handlingar. hbeilka till rättelse för Theaterns långifvare blefvo tillgångligas Uppgiften af detta täunkbhara förhållande hade ock, efter hvad synas vill, varit af nöden, för att salunda kunna med otvifvclaktig visshet afrärja Theaterns långifsares möjliga anspråk att af stulen ers hälla betalning; i hvilken. fråga Konungens Radgifvares öfvertygelse icke eger kraften af ett Domslut. Vare nu härmed huru som helst, så sr det likväl adagalagdt: att de anmårkta rädgifrare-atgårderna, utan något i nyssnämnda hånarende gjordt förbehall, Äsyftat en under slera. ända till tretton är fortfarande anordning eller anvisning å Statsmedel, hvilka till större delen icke vore. vid omförmålda tillsällen att tillga och hvilka, enligt Regeringsformenföreskrift, ej heller kunde tör längre tid, om dill nästföljande Riksdagen disponeras; att dessa anvisade medel skulle användas till betalning af Theaterns akullder. hvilka således blefvo, säsam det kallades. fonderade ; och att Theater-Styrelsen shalle beinyndigas att emedlertid för beloppet af sina skulder upptaga lån, hvilka, till kapital och räånta, kommo att med samma medel infrias. Å dessa rådgifvande åtgärder har äfven, medelst Kongl. Maj:ts nadiga Beslut. verk-tällighet följU. i PAnrdamaålet med de af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag beviljade så kallade extra utgifismedel. kan endast vara att betäcka utgifter, bvilka mellan Riksdagarna tillkomma och ieke tala uppskof, och eh ledes ej kunna af Rikets Stånder pröfvas; men sådana omständigheter kunna ej med skäl åberopas i afseende å Theatern, hvars skuldsatta belägenhet dessutom för längre tid tillbaka varit kunnig. Konungens adgifvares förslag om flera ärs forifarande anordningar ifrån nåmnda medel till betalning af de utaf Theater Direktionen upptagande lan, afvika säledes isrån uttryckliga föreskriften i Reg. formens 64 5., att al. la Statsmedel skola till de af Rikets Stånder pråöfeade behot och efter den upprättade Staten användas Med anledning häraf pastås: att de som deltagit uti radslagen, angårnde ofrannåmnde årenden, genom sina råädgifsande åtgårder i I:sta och 2. åra punkters na, gjort sig skyldige till ötvertrådelser af 78 5. Reg. Formen och, hrad rörer 2:dra pnukten, älven till förbiseende afivad 048. säreskrifver. samt fördenskull böra anses och dömas enl. 5 och 10 85. i Anerarighetslagen för Konungens Rådgifvare af d. 10 Fcbruari IS10; hrarjemte och enår. jomlikt dessa rådgifvande åtgärder, Statens ahuld-åtrtning och anvi-uingar å dess medel egt rum. Justit. Ombudsmannen yrkar, att Sraranderne måtte aläggas, i mån af hrarderas deltagande i dessa åtgärder, att ersätta hvad af Statens medel för sådana ändamål redan blifvi: användt eller framdeles kommer att anvåndas. (Ros senblad, Stjerneld, Löwenhjelm, Åkerhjelm, L.agorbjelke. v. Schulzenheim, Hård, Gyllenhaal, Ihre, Skogman, Munthe.) —— —— — ji CÖA —