den erbjudne svarade, att han icka kan hafva den åran, i fall de och de, med hvilka han ej anser sig kunna trifvas tillsamman, blifva hans medtjenare. Detta skulle väl, enligt den oförlikneliga Leipziger-diktaren, vara att Åkrånkat tjenstehjonsstadgan? — Nej, nej! illa må det vara; men så mycken förmåga att distingnera måtte väl änun finnas bland var Konungs concepister, att en dylik orimlighet icke far insmyga sig i ett Hans Uret. Det skulle vara parti och partibemödande, om icke hvar och en vill kasta sig in i samarbete med personer, som sakna förmaga eller vilja att understödja honom ?! Då nagon behöfver andras biträde i någon vigtig f åga, plågar han vanligen icke törsmå att förut radföra sig wed en eller flera, till hrilka han har törtroende, och med dem uppgöra plan för det hela och rådfråga dem om de personer, som det ma vara nyttigt att med dem förena i Sjelfea sakens bedrifrandte. Ingen år gerna så höglärdig eller så sjeltklok, att han tror sig om att ensam ställa tillhopa de anstalter, han behöfver för sina angelägenheters skötande. Och regeringarne de atminstone, som icke tilluo sig att helt och hället regera ?på puffY, som man säger — monarkerne sjol ve, churn visa de naturlig-vis alltid åro. anse sig icke skymfade af att, när en ministere, en hkommiti stall bildas, radfraga en eller ett par, sem de anse dugliga-t. om hvilka personer de vilja hafea bredvid sig. Detta kommer afen myeket enkel bevekelseg und. nemligen att de vilja liafva anträgt och enhet hos dem, som skola sköta -abe na. emedan utan enhet och samdrägt kan ingen verksamhet eller styrka finnas, kan ingen ting ntrårtas. LNpipniger-insäåndarens dikt förni-ätter deremot säker, som antyda. att ÅÅensbe Konungen antingen icke skulle vilja se nagot uträttadt, eller ock att han skulle sjelf bättre du någon töretå sakerna. Det -ednare framskyttar i be-krifningen (om den är Leipriger-tidningens eller Aftonbladets, synes icke klart) på Kon. Carl Johans juridiska kunskaper, hritka fram-täliaåssåsom större, än dem nägon ex prafe-soiurist äger. som ansänelt hela sin tid på laglarenketens studium. Vore detta sant. så behöfdes ingen Lagberedning: och då vore det högst olyckligt. om vi icke skulle få sår nya lag färdig under en sådan Konung. Just detta år det dock. som synes så vanskliet. i fall man skulle tro Leipziger-tidnvingen, angående olagligheten af ledamöters ansprak att veta, med lrem de skola arbeta: ty då skole der första inträfla. eller att ingen ting kan nfråttas med en kowmitt, som icke drager ens. Den tanken att. efter bugskott, bilda en sadan, väcker alltid mi-stanha, att meningen verkligen är. att ingen ting skall ske. Och ett sadant illfånande att få ihop en kommitte af olika sinnade, olika bildade och olika dugliga ledamöter förutsätter antingen dylik af-igt. etter ock en fullkomlig oförmaga att fatra. huva ett dylikt arbete endast kan bära frukt. Intetdera våga vi äsillvita var regering och anse således hela brefvet för en skymflig ditt. ven andra kuric-ileter finnas i brefret. hiilka styrka denna var tanke. Salunda är det bra toligt att läsa om fluktuationer af lag-kipande förhandlingar och meningar och deras städse osissa resolutioner. bviket allt skulle afi-jelhas genom deo nya kriminal-lagen. Leipziger-in-ändaren lägger här i sär Konungs mun ord. som bevisa. antingen att Han tror, det vi för närvarande icke hafva nagon kriminal-lag. elier att han föreställer sis, det den nys -hall blifra af den exempellö-a berlaflenhet att bindia alla Mfucktuationer och meningar hos lagskipningen. Säkert blifva dessa af ännu svårare beskaffenhet i börJan med en ny lag, än med en gamn:ai. Des-ulem kunna vi icke inse, hvarfåre förhandsingarne och meningarne skola blifva mindre fluktuerande, om domaren skall döma etter en lag, som t. ex. straffar med fängelse, än efter en. som straffar med -pö. FInktuntionerue upkomma genom vissa domares oförmaga att första lagen; och denna oförmåga är väl icte bortblast genom en ny lag! Hon kommer ty värr säkert att finnas under denna, lika väl som under dengamla, sa vida man icke vidtager en äfsen vy maxim vid domare-embetens tillsättande. — Med elt od: alltsammans år en ramalia af nonsens och våderstinna ord, ett försök att skrifra en chria öfver ämnen. dem skribenten påtagligen icke det ringaste begripit, utan ritat nt7. som man såger, i rymder. der hans vingar icke för-lagit. — Vi instämma då i Alftoubladets omdöme och uprepa: ännu hafva si vå icke en minister, som kan kontra-ignera dylik dratvel! ——— — Kapten N. Beckman, förande Skeppet Ariadne, har d. llte d:s, kl. 8 f. m., prejat Ryska Skon. SusCHtion, hemma i Libau, under nödmast, samt tagit fartyget i släptåg omkring 30 Engelska mil norr om Holmen och fortsatt bogseringen derifrån till Huarshalls 207N då AHH .. ge