Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1841, sida 1

GÖTHEBORG. A ftonbladet för den 1 dennes medlelar ur Leipziger Allgem. Zeitung ett kuriöst dokument, som skall vara ett Kungligt bref till -tagkommittken, angårnde tillsättningen af dess ledamöter. island smädelser. som utspridas om Sverige, fins knappast någon så grof, som den, att dylika pekoralier akul:e kunna vara publika svenska handlin gar. eller att åra anktoriteters och concepisterbildning skulle stå på sa lag punkt, att de kande utfärda sadana uppstapplingar af menivgslöst pladder. För hundrade är sedan, och äfven närmar: var tid, kunde svenska auktoriteter. och svensk. Konungens cantzli skrifra offentliga dokumenter fullt ut lika väl. som de skrifras i något anna land: vi äga författningar. Kungabref och bedLnt fran den tiden, hvilka åro mönster af klarhet. be stämdhet och måtta (d. v. s. den egenskapen at! icke innehålla annat, än som till saken hörer, och icke söka adagalågga mer, än som behöfves). Sedermera har väl begynt -krifras sämre; men det har dock i allmänhet varit hjelpligt. undantagande, i de sista tider. ett och annat prof al en viss besänad. boushastisk stenstil, af ett jägtande efter sentenser och föreläsningar öfver grunderna för -amhället och lagstiftningen och statsum-hallningen, eller snart sagdmallt hvad som kan komma till mensklig kunskap. Att sanningen icke alltid blifvit skovad under detta prelektions-vurmeri. kan man väl på förhand förmoda; concepisterne förefalla icke olika satlätna der karnmar-ärsie, som anderråtza sis om ingen ting af hvad i denna verlden förelöper, höra ingen. anse sig klokare än ala andra och sålaneta. inväfde, såsom silkeemasken, i en tra-härfvi al egna opraktiska bugskott eller af gamla minnes från en tid. som ohjelpligen är förbi, slå upp sin profeti-ka spiåhklada och hasta ut bland ett folk. som de icke hänna eller begripa, en anspråksfull apparat af längesedan vederlagda eller utskrattade eller glömda hugskott och soci communes. Dessa stundom framträdande, besynnerliga tankeeller rättare jargon-fo-ter äro dock i allmänhet något bättre än den karrikatur, som det Leipzigska bladet nppdakar under namn af ett svenskt Kungahref: och det skamlö-a-te år, att detta föregifves (så vidt vi fattat Aftonbladets recite rätt) vara ett opus af lI. M. Konungen rjelf. Kan man t. ex. vilja inbilla någon, att en högtänkt och sanningsälskande monark, en homme de prit, såsom H, M. är. kunde ned-krifra någon ting rå enfaldigt, som den tanken, att en Konmitt velat utnämna sina egna ledamöter? Fråga är nemligen om Kommitt5ens första formerande, om inbjudning till vi-sa personer att just sammanträda till Kommittk. Vi veta väl, att till en början en hel uppsättning utnämmndes; men alla de arbetande ledamöterne afsade sip. utom ex, och endast de, som äro ledamöter i kraft af sitt embete, stodo qvar, jemte denne ene, Var det då desse. som ville tillsätta sina (arbetande) kamrater? Något sådant hafva vi icke hört och något sådant måtte det ej heller vara, som åsyftas. Eller hafva de tre arbetande, som man ändtligen fatt, visat en dylik pretention? Detta lårer ej heller vara fallet. , Na, hvad är det då, som åsyftas? — gonskenligen ingen ting aunat. åu att eft par personer, som hiifrit anmodade, haft den djerfbeten att säga. det de icke motlagu kallelse, i fali personer, med hvilka de icke anse sig kunna arbeta. blifva deras kamrater. Kallas nu detta att utnämna ledamöterna i kommitteen ? och framfår allt, hvem kan falla på en, sa vild idsåe. som den, att detta vore att kränka konstitutionen? ? Alldeles samma casus vore, om en enskild erbjöde nagon ftiens4 has sj;o men