Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1841, sida 2

Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 30 Nov. Hvar och en, som vill vara billig, maste erkänna, att det prejeri-sy-tem. som fordom fanns Hos embetsmån, pumera till största delen upphört, och att de i allmänhet icke förtjena på sina tjenster någon ting synnerligt eatra. Till och med tör de s. k. sportla redovisas med noggrannhet, så att uppbörd-inannen exswn kan ingen ting påräkna, emedan allmänheten tillika vant sig utaf med att lösa papper diskreticns-vis. Orsakerne till denna verkliga törbättring i embetsmannaväsendet ma vara flera; men säkert är, att publiciteten har drygaste delen deri. mmedlertid finnes ännu qvar ätskilligt. som man bör önska att se undanröjdt, om det ån icke är godtychligt. sason. en mängå af de fordna prejerierna. Deribland intages visst icke det ringaste rummet af de svårigheter, som låggas i vägen för utländningar, då de vilja inkomma hit till riket. och de usgister, som utpressas af dem, blott för rättigheten att vistas här, åtminstone i hufsudstaden (ty huru det förhaller sig i andra orter?), känner jag icke). Enutländning, som vistas i Stockholm, maste nemligen hvarje når nad uttaga nytt Säkerletekori; och detta löses me En Rdr Bceo. Hår sinnes alltid ett temligen godt förråd af främlingar; och på det sättet bar Sekreteraren i Polisen en ganska vacker sporiel. Att han delar den med nagra andra, må vara möjligt; och förmodligen måtte Lan ega vederbörlig anktorisation till en ådan ståndig beskattning af resande främlingar. Men den må vara sjelttagen eller icke, så är den i alla fall ett ganska daligt prof på fortfarandet af den gästfrihet, hvarför svenskarne fordom voro berömde; ty skulle man ock invända, att en ständigt förnyad uppsigt år nödvändig för rikets ellter dynastiens säkerhet, så bevisar dock denna, i det hela nagot löjliga. invändning dock icke derföre, att upsigten bör kosta de bevakade något. Likaledes har mången satt i fråga, om det år rätt, att bemälde Sekreterare låter kostnaden för res-pass ökas med s. k. sigill-pengar. De, som behöfva pass, hafva ofta just icke rad att betala hvad de måste betala; och det vore då eft obarmhertigt tilltag att för dem fördyra passen, om ingen rått dertill funnes.