Justitie Ombudsmannen i minnet de kända förhällanden, att Kongl. Maj:t vid 1834 års Riksdag begårt dessa anslag, och R. St:r bestämdt vägrat desamma; under erkännande af Kongl. Maj:is höga rätt, att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål disponera öfver sädana besparingar, som inom titeln vid ordinarie anslagen kunde uppkomma, och hvilken fria dispositionsrätt vore oundpänglig, på det kostnader, vid Staternas reglering ej förutsedda, men under tiden emellan Kiksdagarne präfrade af nöden. matte kunna bestridas, och hvartill borde räknas brister i titlarnes förslagsanslag samt tillfälliga arfvoden och traktamenten. men icke löner eller lön ingaförmaner, hvilka borde rätta sig etter den Statsreglering, som en gang blifvit fastställd och måste betraktas såsom gallande intill dess densamma i vederbörlig ordning förändrades. — Rikets Ständer tunno iakitagandet af -adan ordning. i afseende å löningsstaterva, vara af etor vigt och beslöto, att de under Riks Statens hulvudtitlar uppkemmande besparingar dådanafter icke fingo användas till några bestämda lonanslag på Stat: m. m. Sedan öfvergar Justitie Ombudsmannen till vederläggningen af de åberopade grunderna, hivarefter Stat-medlen sedan 1809 blifvit disponerade; och yttrar: Att, om än Rihets Ständers skrifvelse af är 1810 i mening och uttryck skiljer -ig ifrån Deras skiilselse af är 1834, sasäl den ena som den andra icke destomindre kan ötverensstämma med Regeringsformen, cch att anledningen till denna befunna skilj. aktighet lörklares genom olika tidsförhållanden. Begge angingo Statsregleringen. och hvad dermed eger gemenskap, hvarom pröfningsrätten af R. St:r vid hvrarje Riksdag utöfvas, oberoende af hvad ett förutgänget Riksdagsbeslut i detta hän-eence innelaller, och med yåföljd. att det sist fattade beslutet träder i verkställighet i stället för det äldre. 1810 års beslut oaktadt och om än någon förändring i samma beslut eller nagon derat gitven törklaring icke vid flera derpa följda Riksmöten bhfvit gjord ), kunde således R. St.r år 1884, vid törchatvande af Statsregleringen, besluta en sadan förändring eller förklarmg. utan att derföre detta eednare beslut ma anses sträckt utöfver eller oförenligt med Regeringeformea. Skillnaden emellan begge dessa beslut består deri, att det ädre medgifver, att de för hvarje hufvudtitel an-lagna serskilda summor kunde inom sjelfva titeln fritt och ohestindradt disponeras, och det sednare, efter inhämtad erfarenhet, huruledes besparingar på hufvudtitlarne uppstått och blifvit disponerace, i anledning deraf nårmare uskiljer de föremal, hvartill sådana eventuella tillgangar, om de förefunnos, kunde paräknas och anvisas: ett förklarande, hvars behörighet synes naturligen stå tillsammans med Rikets Ständers i Regeringsformen förvarade rått, att Statsregleringen i allo uppgöra, samt följaktligen ej lärer kunna med fog ifragasättas. utan art nåmnde Grundlag genom nagot uttryckligt stadgande skulle dertill föranleda. Och då i det föregaende är visadt. att angacnae Starsregleringen och hvad deimed eger gemenskap. ett äldre Riksdagsberlut icke må åberopas, än mindre tjena till etterrättel-e längre än till dess ett sednare, at annat eller förändradt innehåll, tillkommer och bör gå i verktällighet. aterstär nu att utreda, hvad Regeringsformen härutinnan till iakttagande för ej mindre den ena än den andra Statmagten stadgar. Konurgen eger nemligen att lata, enligt 58 S.vid braje Riksdag för Rikets Ständers Stats Utskott uppvi-a Statsverkets tillstånd i alla dess delar och, enligt 59 S, efter Rikets och S:atsverketst tillständ och behot till Ut-kottets öfverlågenivg framställa, hivad Staten kan tarfva utötver de ordinarie inkomster. Konungens Proposition härom till Rikets Ständer eller Dera-Stat-Utskott innefattar ibland annat Rib-Staten, med uppgift af dess hufvudritlar och rer-kilda Stater a hvarje titel. jemte de förändringar veller tillöhningar i degan ma. hvilka Konungen finner skåligt att till Rikets Ständers bifall föresla. Rikets Ständer åter tillhör det. enligt 62 8., att, i anledning af Konungens Proposition och andra tillbefinnande omständigheter. pröfra Statsverkets behof och jemte åtegande af en deremot svarande bevillning. fastställa, huru. erskilda summor deraf skola till serskilda ändamal användas, samt att tillika anslå dessa summor under bestämda hiufvudtitlar i Riks Staten; hvarefter slutligen, i afseende å förvaltningen af alla Stat-medel, ordinarie såväl som extraordinarie, 64 S. förmas. alt de skola vara under Konungens disposition, att till de at Rikets Ständer pröfrade bebof och efter den upprättade Staten användas. Dessa Grundlagsstadganden tillkännagifva nogsamt. att uti alla de med beskattningsrättenåpå det närmaste förbundna frågor, som röra Statens medel och deras användande, lagstiftande makten af Rikets Ständer allena utöfvas, och den verkställande, i enlighet med. men icke i strid mot Rikets Ständers beslut, är öfverlemnad ät Konungen, som tillika seger fatt gtill Rikets Ständer framställa Rikets och Statsverkets tillstånd och behof, samt uppgifva och fföreslå? hvad dertill anses behöfligt; rättigheten att pröfra belofven dock alltid R. St:r förbehållen; å att, om Konungens förslag upptager nya eller tillökade utgifter för åtskilliga Stater eller inrättningar, R. St:r ingå i pröfning af hvarje del, bitalla eller vägra de åskade nya eller tillökade anslagen, allt efter som de finnas belöflige eller icke. I förra fallet beräknas och upprörade å speciela anslagsscumman för hvarje Stat; i det sednare deremot måste tör-lagen derom anses förfallna. Vid Statsregleringens uppgörande i det hela fastställa Rikets Ständer, efter öfvervågande af behofven i hvarje del, serskilda sum