der måste de äfven bruka samma läga medeltill bel varande af sin existence. och stå. såsom en fiendtlig l stat i staten. såsom i Polen och Österländerna. Gerna medge vi, att judarne visa mera industri, än kanske någon annan nation; men det är ju ej ett sel; det bör tvertom medföra nytta för hvarje stat som tillegnar sig dem. Snarare är det en brist hos andra nationer att ej vara så entreprenanta som judarne, härledande sig måhända lika mycket af bristande tätlan, som af medfödd tröghet: och vi frukta, att svenskarne, genom sitt prohibitivsyztem, sramte ett af de mest talande exemplen derpa: ty i andra länder, der iudustrien redan sporras af den trängande solkmängden, märkes ingen skada af judarnas industri. ingen skilnad mellan den och andras, ja, man begagnar t. o. m. ofta den förra såsom vehikel till hela nationens. Hvarföre skulle då svenskarne lägga hyende under sin lättja, då de dock, framför manga andra. snarare behöfde lifvas än döfvas i deras industri. Bat oss då ej till närande af national-trögheten. drifva prohibitiv-systemet så langt, att si till ock med betrakta industriösa främlingar. sasom kontrabaud, en gång hoppas vi, skola alla dylika band brista. Judarnes behandling. sasom andra främlingar. nes oss derför lika nyttig, som rättvis, ja de förtjena måhända företrädet framför andra trosbekännare, emedan vi hafra intet att frukta af dem i ang-cende till pro elytmakeri, då methodister och katholiker nm. fl. lätt kunna vara af det skadligate inflytande få rar herrskande kyrka, skadligt just derför, att den skall vara berrskände: tare religiuasutöfningen sullhomligt fri, sa gjorde det vida mindre, da trodde man sig ej på samma varg erhålla en politisk, som en reliviös inflytelse, och man bemödade sig ej heller rå mycket derom. Ty annerligen. vore ej ver!d-lig vinning med i spelet, so -halle var och alla tiders phari-åer ej visa sig -å ifriga i det andliga, att de gjorde procelyrer. medelst materiella uppoffringar. hemeif er, under-ståd för besökande af sina skolor 0.8. v. hvarpå vi, efter insamlandet af ytterligare fakta. torde kunna tran dä ga några chlatauta exempel i ett protestantiskt land. exempeal som skola bevisa vigten af Doct. Thomanders anmärkningar under senaste riksdag. Ett af de första vilkoren i en protestantisk stat synes oss derför vara, att ej allenasi regenthusets manliga, utan äf en qvinnliga, personal bokänner sig till den herr-hande kyrkan); ty då det är en at kaiholikernas förnämsta religionspligter, att göra proselyter ät den i deras tanka, allena salggörande Lyrhan. är det naturligt, att de städse skola stråfva derefter: och då detta sträfvande utgaar fran höga, älshvärda personligheter, är det naturligt, att det skall finna många af skönhetens och maktens kurti-örer till efterföljare. Märkeligare är att dylikt sar praktiseras under ögonen på väktarne på den protessantiska kyrkans tinnar, medan man förföljer en bok skrifven i sann protestantisk anda, emedan det är en protest mot alla menni-kofunder i retigionen, ett försök, en väckelse att rensa den från slaggen af tidehvarfvens vantro Som detta ej kan ske på en gang, är det ocksa tillräckligt, att ett sådant sträfvande, will en början. endast väckes: man behötver dertör ej billiga alla Strauss satser, kanske ej ens hela han--ynpunkt. för att billiga hans bok, -å-om en väckelse till mera sannt religiöst lis: genom tankarnes rifuing mot hvarandra skall sanningen slutligen framträda i sitt tula ljos, såsom diamanten får sin rätta glans. genom slipning mot diamant. Och en sadan välgörande lifsfläkt ville man qväfva hos oss, der san nerlicen religionen snart började likna mer ett -(illa-taenträsk, än ett lefvande vatten. Det lyckades dock ej. och skall aldrig lyckas. alltid, sasom nu, skola dylika för-6k snarare befordra hsad de vilte hindra, än uppnå sitt mal, att qväfsa det. Hvars andas barn såra zions våktare äro, synes in mellere id af Stranssi-ka bokens förföljelse och medseifvandet att anlägga kathol-ha skolor, intagandet af lutherska barn deruti, samt utgifvandet af kathol-ka läroböcker på svenska. Allt sådant har man, på goda grunder, ej skäl att hukta af jndarna och de förtjena således säkert företrädet till inflyitning. framför andra främmande tioslöreandter, och vi kunna derföre af alla ofvananförda orsaker. som sagdt är. ej billiga Ständernas förslag att förhindra all ytterligare inflyttning af judar. Att den imellertid endast bör tillatas, på, för landet nyttiga vilkor år naturligt, i detta så väl som sid alla fall. då fråga är om fremlingars naturalisering. Men på dylika vilkor böra judar företrädesvis hafva tillträde, just för sin industris skuld och den hannettete deras trostörvandter hittils hos oss ådagalagt. — Att ständerna deremot anhållit om surpenderingen af den, är 1838 utfärdade, jude-ordningen, finna vi ganska riktigt; ty dels kunde regeringen ej ensam, utan ständernas hörande ega att gå i författning derom, dels är den så bristfällig — son: alla andra förordningar, hvilka på senare tid utgatt ) Förbiseendet deraf var en stor brist bland många andra. i 13)) ars Konstitut io n. — — — — 2— 2 54.