Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1841, sida 1

————— äp — — Baron Ludvig Johansson Boyes död är ett verenement visst icke i och för sig sjelf, ty mannen var en obetydlighet, men genom det horoskop. som kan uppstälsas af vederbörandes beteende efter detta dödsfall. Mången, som bedömer sakerna efter ytan, skall nu kanske tro, att det befriat vederbörande ur ett brydsamt dilemma, och att de med glädje skola se sina händer fria genom den mannens bortgång, som stod i vägen för uppfyllande af pluralitetens önskan om organisationen af Lagkommitteen. Denna asigt hvilar naturligtvis på den tron, att hindret för en dylik organisation lag i en sorts grannlagenhet mot Tit. Boye eller i blygselen för att återtaga ett åt honom en gång gikvet löfte. Men de mest underkunnige vilja alls scke tro på en sådan förklaringsgrund, utan misstänka, att han bibehölls så envist, icke derföre att han var utnämnd och icke sjelf ville afstå, utan derföre att man behöfde honom; d. v. s., att det icke var den mannen, utan ex sådan man, som man ville hafva i kommitteen. I denna mening var hans död en Pantoward event; ty först och främst år hans make svår att fiuna, och för det andra har det numera större svårigheter att utnämna deune make, sedan allmänna tänkesättet i den frågan hunnit utveckla sig till klarhet och bestämdhet. Huru ömtålig frågan år, synes af en nyss passerad liten kalabalik mellan Dagligt Allehanda och Svenska Minerra. Det förstnämnde bladet framkastade den tanken, att numera intet hinder mötte Hrr Richerts och Staaffs inkallande; men denna insinnation (som möjharn icke var framkastad annorlunda än så om ett skämt eller en förkänning) tände eld i alla knutarna hos Minerva. I ögonblicket kastade hon: sig öfver frägan, med yttersta förbittring och förskräckelse, och låt ganska tydligt första, att deras inkallande i alla fall aldrig kunde komma att inträffa. Detta vill med andra ord betyda, såsom ofvan är sagdt. att Baron Boye visst icke var ett förtretligt hinder, utan tvärtom en ganska välkommen sågelskrämma, som jagade vissa andra ur kommitteen. Imedlertid är Kommitttgen ofullständig. Två hafva mottagit kallelsen, likasom hade de kunat spå Bar. Boyes snara hädanfärd; och otroligt är icke, att alla de, som afsagt sig. nu beklaga. att icke äfven de kunnat spå. Skulle nu någon fråga, om denna kommitte-affår just är den vigtigaste statsangelägenheten i närvarande stund. så torde svaret icke blifva så bestämdt: men verldens gång är vanligen, att nägon speciel händel-e eller upgift för ögonblicket slår under sig all upmärksamhet, utan att därföre vara den i sig sjelf vigtiga-te. annorlunda än genom omständigheterna. Sålunda har lagkommitte-frågan nu upsluscat allmänna upmärksamheten, emedan hon händelsevis ger det synligaste utslaget på thermometern. De officielle och officiöse borde imedlertid icke allt för mycket förråda, burn ömtälig hon är: ty en öfverdrifven ömtalighet, dår ingen öfvervågande verklig vigt finnes, ger alltid anledning till så besynnerliga furderingar hos allmänheten. ———