Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1841, sida 1

———— — ——p—als— MVMkMiti — AA —— Efter Listt, som lofvat återkomma nåsta sommar, då han måhända äfven beger sig längre mot norden, har inger väckt så mycket uppseende här, som trollkarlen Dööblen, hvilken, i sin, visserligen hogst underordnade väg, i trots af Frejas platta nedsättningsförsök, äfren år ganska beundransvärd. Beskrifva honom och hans konster beböfver jag så mycket mindre för Dig och Götheborgsboerne, som j ju sjelfva haft tillfälle ett se honom. Att allt måste tillgå naturligt förstås af sig sjelf; men säkert är äfven att Frejas förklaringar sällan träffade det rätta. De voro derför lika tomma som onödiga; ty att betaga folk tron på trolleri, tro vi ej numera behöfves. Imillertid åär det rätt artigt att se menniskor hafva utvecklat sin snabbhet såsom Döbler, Heesbee ) ach Olive, och ganska oartigt, att så behandla denna skicklighet, som skribenten i Freja, kanske af blott afund att ej sjelf ega den. Samma afund som tycktes beherrska Freja med afseende på Döblers händer synes jäsa hos henne med afseende på Mad. Taglionis fötter: jo, io, det är så qvinnors art; dock borde hon ej göra anspråk på att vara en sådan dansmästerska, som Madam Taglioni, ehurn hon då och då visat goda anlag dertill, såsom i prohibitivfrågan o. s. v.men då hade han också en sådan spelman i sin tjenst, att hon ej kunde annat än göra förnnderliga snedsprång. Rätt har hon imellertid i sjelfva motarbetandet af den öfverdrifna hyllningen af en dansös. Hvad skall man dä göra fåderneslåndets, mensklighetens sanna välgörare, när man drar en danserskas vagn? Sådant kan blott blifva löjligt i hvarje förnuttig menniskas ögon. Hvad således Mad. Taglionis bror fick för litet i Köpenhamn, det får han al ttör mycket i Stockholm. Rätt gjorde hon likväl deruti, att ej låta se sig på den theater, der det vederfavits hennes bror en så orättvis förolämpning. Den fransyska trupp, som gaf några representationer härstädes och derefter begaf sig till Götheborg och Stockholm. var ej särdeles utmärkt bredrid de verkligen skickliga danska skådespelarne, såsom en Ryge, Nilsen med Fru, Holst med Fru, Phister och trumför alla Fru Heiberg. Den vann dock mera bifall här än i Stockholm. der väl också Mad. Taglioni nu absorberade hvarje annat tycke, likasom kassornas tillgångar. Att den ej kunde spela i Götheborg, var dock skada; ty bättre än våra kringresande trupper är den i alla fall. Obegripligt år också, att omkostnaderna i Götheborg skola vara så oförskämdt aryga, att det ej skulle kunna hafra bnrit sig att spela der: det måste ju tillbakahälla hvarje bättre theatersällskap, och borde allvarsamt undersökas och reformeras. Hvad som gör och städse utgjort Köpenhamnarnes stora, om ej största nöje år lindansning, eqvilibrier, Pierrot, Arlequin och Colombine, hrarmed bröderne Price nu en längre tid trakterat dem. Deras prestationer åro också ganska berömliga; men blifra dock, på längd. högst enformiga, samt kunna endast tillfredsställa den råaste esthetiska smak. Lokalen, den såkallade Moerskabstheater är också högst eländig och värdig blott ett kråkvinkel; sol och måne skiner genom brädvåggarne, och i regnväder år det säkrast att ha paraplui med sig. Orchestern är jemväl sönderslitande. Ofrerliufrud tycks musiken ej stå på någon särdeles hög ståndpunkt härs ådes-. Ingen sångare eller sångerska i Köpenhamn år öfver medelmättan, ocksa klagar publiken, med skäl, öfver lätjan hos de theatraliska artisterna, så snart det är fråga om att spela för theaterns räkning; hvad de deremot kunna åstadkomma bevisades bäst vid deras sommarrepresentationer för egen räkning. då, inom kort, flera nya pjeser gåfvos. Måhända är det dock mer Direktionens ån deras fel, tout comme chez nous. — Till förnuftiga reformer i stadens yttre hörer, utantvifrel, bortskaflandet af den såkallade Ulefeldts-stöttan eller Ulefeldtska skampålen af sten på Uletelds platsen. Den stod der också mera till skam för styrelsen, än för Ölefeldt: ty lika mycket som den påminte om hans såkallade förräderi, lika mycket påminte den om hans oskyldiga makas misshandling. Också kunde det lått hafva händt att folket sjelft flyttat den, om ej regeringen föranstaltat derom; det var nära nog, att den, vid en hoffest förledet år, blifrit buren till Christiansborg. En egen företeelse i konstverlden har här, för en tid, utgjort ämnu för samtal och tiädnings-artiklar. Danmark hade nemligen ännu en utmärkt bildhuggare i Frenndt, som, för några år sedan, dog i Rom; hvem vet. om ej af harm öfver efterföljande händelse. Han skulle först hugga Apostlarne till Frue Kirken; men sedan Thorvaldsen atagit sig att göra en present deraf, uppdrogs åt Freundt att utföra de 4 Evangelisterne för slottskyrkan. Lukas, förträflligt arbetad. hemskickade-; men befanns. enligt architektens yttrande, för stor för nischen, hvarför B ooo är oe 2 boom