Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1841, sida 1

3A333nn — — dock, och denna var måhåända den ypperligaste musik, man någonsin hört i Köpenhamn; ty den bristande bindning mellan tonerna, som, äfven med det fullkomligaste utförande, alltid måste ega rum hos pianot, fyldes genom violens smältande toner, och bildade ett verkligen fullkomligt helt. Vanligen var Liset så artig och tackade för de ovanliga, men förtjenta hyllningarne, derigenom, att han slutade koncerten med en savorit-galopp, som var nära att hafva samma verkan på åhörarne, som oberons horn. Jag kan här ej underlåta att anföra några drag af denna konstnär, som stämplar honom, såsom lika ädel menniska, som stor konstnär. Hans lefnads mål, har han sjelf yttrat vara, att resa Beethoven en oförgänglig minnesvård, och det bar han också gjort, genom det sätt, på hvilket han utför hans kompositioner, som öfverträflar allt hvad kanske t. o. m. kompositören sjelf kunnat tänka sig; men äfven i materielt hänseende bar han, som man vet, bidragit dertill, genom lemnandet af hela den betydliga brutta — inkomsten af en koncert, om jag ej bedrar mig. 60.000 gyllen, till uppresandet af ett monument åt denna oöfverträffliga jätte i musikalisk komposition. Detsamma har han gjort till monumentet öfver 310 zart och till fulländandet af Domkyrkan i Köln; men äfven i mindre drag kan man igenkänna hela l ädelheten af hans karakter, hela humaniteten af hans sinnelag. Så gaf han i Kiel en starkt besökt koncert, och subscription öppnades för ännu en, som ban lofvat gifva, vid återkomsten från en utfiyegt 4 till Hamburg; men som, af, Gud vet, hvilka skål, sparsamhet eller annat, som kan inverka i en mindre stad, endast 75 personer tecknat sig, ansäg man för afgjordt, att ingen koncert skulle blifva utaf. Då har kom tillbaka förklarade han sig icke desto mindre beredd att spela för dessa få, som bevisat . sig hafva sann känsla för konster, och förklarade sig göra det så mycket heldre, som han då visste sig hafva ett auditorium, hvilket han gjorde verkligt nöje. På resan från Hamburg till London passerade han naturligtvis Kuxhaven. Alltför häftig motvind trang Angfartyget att uppehålla sig der öfver natten, hvarför Listt, och några andra passagerare förfrågade sig om orten ej erbjöde någon astonnnderhållning, hvarpå svarades, att der väl vore en theatertrupp; men för aftonen ej gårves spektakel, emedan orchestern mäst biträda på en bal i grannskapet. Theaterdirektören lät imellertid öfvertala sig att, mot en viss summa, ge ett par komedier för de resande, och småningom fylldes parterren äfren med en del af stadens innevånare. Imellertid började en och annan sakna orchestern och deribland ätven nägra af de täckaste damerna, hvarpå Liszt yttrade: skaffa blott hit ett fortepiano eller klaver, så vill jag göra musik mellan akterna: mitt namn är Lisa. Detta namn elektriserade alla. På ögonblicket stod det bästa piano. som kunde åstadkommas. i Orchestern, och Lidt lät, mellan akterna, dem man nu heldst önskat borta, höra sina herrliga inspirationer. Efter spektaklets slut erbjöd han sig t. m. att spela till dans; men det undanbado sig damerna, och önI skade istället att få dansa med den store mästaI I I ren, hvarpå ett par resterande violiner anskaftades, hvarefter sällskapet dansade tills inpå natten, då slutligen en serenad bringades Liszt utanför hans logis. Så slutades denna Soire, hvarvid Lisst visserligen ej förväfvade sig penningar; men deremot allas hjertan, ei ökade sitt rykte såsom konstnär; men stadgade det, såsom okonstlad menniska, och sannerligen sätter ej också detta egentligen kronan på konstnären; som väl alltid borde vara den mest I fulländade menniska; ty om konsten, den himlaj burna, ej förädlar menniskan, hvad skall då göra det. Också kunde svårligen någon vara älskvärdare, än en sådan konstnär, då deremot ingen är odrågligare, än en ensidig, inbilsk såkallad artist, som vanligen också ej är annat än, på sin höjd, en l skicklig konstmakare eller musikant, Men jag har måhända redan alltför länge uppehållit mig vid en, om också aldrig så intressant personlighet, och anfört måhända redan kända fakta. ehuru jag ej sett dem i Din tidning. Jag vill derför äter vända mig till hvad som mera rör j Köpenhamn. Att Lisat imellertid år den märkligaste företeelse i Köpenhamn, sedan Thorvaldsen, beklagligtvis, åtminstone för en tid, lemnat det. sör att göra sitt triumftäg genom Europa, tillbaka till Rom, det torde vara obestridligt, och detta I hoppas jag ursäktar min vidlyftighet. Men jag kom att nämna Thorvaldsens triumftäg, och så kan man med skäl kalla hans resa till Rom; men det l är I ett så till vida större triumftåg, än någon impesrators, att han ej allenast firas af ett land, ett folk, sutan af alla land, alla folk på köpet af alla Ko. nungar, och det ej slaviskt, utan fritt, som en Gud; och inspirerad af honom tycks han också i alla sina arbeten, hela sitt enkelt stora väsende.