Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1841, sida 1

fattaren all tacksamhet skyldig, vi hade blott önskat, att han uttalat sig något tydligare. Lika klart som skönt finna vi immellertid samma tanke uttalad i Lessings herrliga Aathan den vise. — Hrad som ytterligate kan lända förf. till ursäkt eller rättare till förklarmg af hans mening, är. att det ju ej är han, utan juden, som uttalar de falska satserna, och i hans mund äro de ganska naturliga. Vi hafva trott oss böra göra läsarena uppmärksamma derpå, emedan det ofta händer att de sammanblanda de af poeten tramstälda personer med honom sjelf, och emedan vart syfte snarare varit att förekemma poemets möjligtvis skadliga intryck, än att tadla författaren: ty ingen kan förkättring vara förhatligare än oss, och vi kunna ej annat än med harm och grämel-e å-e det otal-amhetens spektakel, som nu uppföres inom svenska kyrkan och staten mot den upplysande Straussiska boken. Imellertid, som Gud styrer allt till det bästa, så tyckes han äfven göra med detta, i det, genom de diskussioner denna förhatliga aktion förorsakar, ifvern för sanningen väckes och lifvas, och således hoppas vi skall denna allt klarare framträda och rottästa sig; ty hvad som ej är af Gudi det faller, hvad som år af Gudi deremot, det blifver standandei, och så äro men-kliga striderna blott att betrakta, såsom de stormande böljorna, hvilka skölja tidens slam afsanningens diamanthäll, så att den med föryngrado-ben lyser allt klarare i glansen af andans sol: GUD! Christne. innn