Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1841, sida 2

fa en ny examen med honom. AÄAnnars skulle det hafva varit ett skådespel värdigt gudar och människor, om Tit. Strehlenert varit så bedrifven (-asom flera Konstförvandter verkligen äro), att han begynt svara Hr Fredholm på tyska; och det är svärt att förstå, brarföre icke någon, som hade med målet att skaffa, t. ex. Hr Hjerta, företog en liten contraexamen med åklagaren, för att försöka, om det icke med honom hunde förhälla sig på samma sätt, som han ville ådagalägga att det förhöll sig med Strehlenert, eller att han sjelf icke förstod sig på saken, utar blott plöjde med andras kalf. Sedan examinering i sprakkunskap en gäng kommit i svang inför rätta, fans intet skål, hvarföre den icke skulle gå runden om; och rätten, som tillät det ena, kunde icke gårna neka det andra. Att nu bedöma de aådagalagda kunskap-profven hade visst blifvit nagot kinkigt: rätten hade antingen måst konstituera sig till fakultet och genom utslag förklara sig skicklig att döma om kunskapernas soliditet, eller och hade en Professor eller Notarius Publicus måst tillkallas. Eller skulle ynzlingen hafva bordt remitteras till Wetenskaps-Akademien ? Men i fall nu Kämnersrätten Konetitnerat sig sielf till kompetent domare i tyskan, så återstod i alla sall den frågan. hurnvida rätten borde gifva blott ett videtur, eller tilsika motirerna, d. v. s. föra specifikt protokoll öfver fragor och svar. såsom öfligt är öfver en pastoralexamen. Pryckfrihetsmål! underställas; och i bäda sallen hadde Hofrätten kommit i ett visst bryderi: antingen kuhe den (i förra fallet) erkänna Kämnersrätren för tillförlitlig examinator, eller ock (i det sednare) örklara sig äfsen kompetent öfrerdomare i tyska språket. — Man må vända, hura man vill, detta rysligt tillämnade missfoster till rättegang. så är den alldeles befängd och företer en mer än beundrausvård tanklö-het.