Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1841, sida 2

Korrespondent-artikel. Stockholm, den 20 Sept. Strauss-historien begynner förlora nyhetens behag och är färdig att sjunka i glömska, hvilket vanligen är fallet, då handligarne utkomma i mål. Bland dessa, såsom de sta att låsa i Aftonbladet, finnes ingen så märkvärdig, som instrumentet öfver qvarstads-förrättningen, hvara synes, att hela uplagan har beqvämligen kommit ut bland allmänheten, hvilket hon säkert annars icke gjort. Den fara för vår evangeliska kyrka, som af boken väntas, är således större nu, än som någonsin varit fallet, om åtal aldrig kommit. Hvad åter denna fara vidkommer, så skulle det vara rätt roligt att, som man säger, hafva en riksdaler för hvarje gäng de orthodoxe proklamerat kyrkan vara i fara genom utkomna kätterska böcker. Tusentals dylikt kram bar utkommit: och hvar gång har kyrkan gått oskadd genom faran. För nagra och atjuge år sedan utgaf den bekante Tybeck en skrift, om hvilken den renläriga Hallrätten skrek jäm:nerligen, och mot hvilken åtal anställdes. Boken blef af jury förklarad obrottslig; och några Leloter förklarade, å sin sida, att den evangeliska kyrkan var förlorad genom denna dom. De ängslades och svettades och pakallade åtgärder utom lagen, för att hämma förödelsens styggelse och verldenes ände, som de sägo i andanom skulle blifva följden af dylika skrifters lös-läppande bland allmänheten. Mot boken kunde de dock ingen ting uträtta, ty den var och blef fri; men mot författaren lyckades det ganska riktigt. i så måtto att Consistorium i Strengnäs afsatte honom från prestembetet för samma gärning, som af vederbörlig domstol blifvit förklarad oskyldig. Ehuru denna extra atgärd bordt väcka ännu större upmärksamhet på skriften, så sjönk den dock i glömska och finnes förmodligen uumera endast hos samlare af gamla curiosa; och så kommer det äfven att gå med Strauss-boken, oaktadt alla bemödanden att ge henne en varaktigare märkxvärdighet. Den ena, så väl som den andra, bir om nagra är en såll-ynthet och har icke efterlemnat det ringa-te spår i Åkyrkan). det ringaste inflytande på dess dogmer och tillstand. Den värsta möjliga söljden blifver (i fall lagen skulle genast tillämpas i sin yttersta sränghet), att en Konstförvandt far resa utrikes, hvilket möjligen icke är honom synnerligen oangenåmt, då det för närvarande lärer vara ondt om kondition. IIan kan då komma att fullkomna sig i tyska språket, så att Hr Advokatfiskalen Fredholm skulle kunna blifva ganska brydd af att anstäl