På begäran! Mitt i N:o 106 af denna tidning intagne pom: Der Jude und der Christ lärer; som jag hört nämhas, gifvit anledning till åt-killige. mot min id med samma, stridande reflexioner; hvilka emedlertid tyekas hämtade från den antingen förbisedda; eller oriktigt uppfattade grundtanken i poömet; — oeh jag vill medgifra, det jag, genom att icke tydligt nog hafva framställt denna, till någon del sjelf gifrit en — åtminstone skenbar — anledning till missförståndet: Jag anser derföre skyldigheten, äfven emot mig sjelf; påkalla den förklaring, att grundiden till poemet hos mig varit den: ÅAtt en bok, som den af Strauss utgifna och numera på svenska öfversatta, för sådane läsare, som antingen endast hylla Rätivnalismen, eller icke äro nog fasta i sin tro; lätt kan styrka de förre i deras mot Kristendomens grundsattser stridande ideer, och för de sednare varä, med afseenda på dessa grundsattser, rent af farlig och vilseledande. I sädane läsares mun är Judens räsonnemang identiskt med deras eget, eller som ordspråket lyder: weatten på qvarnen; men de glömma, hvad Frilsaren säger till Thomas: Elter du såg mig, Thoma! tror dui SALIGE äro de, som icke se och DOCK trov; och till dessa Christi ord alluderar äfven pogmets sluts Skalle någon Tidnings Red. möjligen hafva repros ducerat ofvannämnde poöm, så anhåller jag, att äfven dessa rader måtte upptagas. ö Götheborg d. 18 Sept. 1841. JUHIN-FÄÅBRICIUS.