Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1841, sida 1

HE333 — siderationer, må tala, framtiden måste vi skydda, såsom en mor skyddar sina barn. Nutiden är bedröflig nog, låtom oss Åtminstone göra allt att förekomma en ännu bedröfligare framtid! Och J. på samhållets höjder, hören varningen ur dalarne, och tron er ej evigt såkre för åskan, fast j för ögonblicket ännu ser den under eder; — sjelfva Ararat har instörtat! Påtrugen oss då ej en sådan Solon, som Hrr Boye eller Nerman. De lagar, de stifta, kunde måhända värst komma att drabba eder sjelfva! Den sistnämnde af ofvanstående herrar, f. d. Landshöfdingen i Wenersborgs län, berr Flach, är så ökänd öfver land och rike, att inga personalier öfver honom ens bellöfvas; isynnerhet äro de förvarade i detta läns akter och dess innevanares minne. Den tjenst, kan nu erhållit, synes just ej betydlig, neml. tullinspektorstjensten vid Blockhusudden; dock bade den säkert varit välkommen för mången gammal, meriterad tulltjensteman, som pu ser sig tillbakasatt för en sådan lands-stry-styresman eller höfdinge. Be-innar man hans senare förtjenster, hans noggranna uppmärksamhet på personer och saker t. o. m. Excellencer och utländska böcker). så synes han väl, i det hela, ej vara så opassande till tullsnok; men dock bättre till nägon tjenst å la Spiirling. kungl. radet; — dochmåhända kommer han att besörja begge tjensterna. Imellertid måste det vara under en General-tulldirektör Gyllenhaals tid, som en sådan persedel kunde komma i fråga att åter osfentligen användas. Till ett kriterium på befordringssystemet torde äfven Herr Naumanns beryktade utnämning till Åkademi-sekreterare i Lund tvertemot Konsistorii yttrande, samt horfgifvandet af Norrlands Domsaga till Borgmästare Levin i Sköfde. och af Sunnerbo dito till Borgm. Eneqrist i Medterrik kunna räknas: men man får väl snart vigtigare tecken att observera i solen och månan på vär inhemska politiks horizont, då åtskilliga Landshöfdinge-, Kyrkoherdeoch Biskopsembeten komma i fråga. Bland stora märkligheter på denna horizont. emedan de tyckas visa att sjernorna börja gå baklänges, endast för att kunna vara i centralsolens grannskap, är Biskop Heurlins tillbakagående från Biskopsoch Domprostsplatserna till simpel Pastorsbeställning i Fellingsbro; ty Biskopstiteln m. m. är dock endast en kåpa, samt en f. d. Landshöfdings utnämning till tullbetjent och t. o. m. f. d. statsråders ifragavarande till postmästare. Att samhället är litet upp och ner vändt. kan ej nekas: men just vid sådana hvälfningar intar slutligen slammet. som fordom flutit ofvanpa det multua. stillastående vattnet, sin rätta plats; det måste dock röras deri ännu litet mera, innan allt blir, som sig bör. Vederbörande göra också dervid allt. hvad de kunna; — betänkom t. e. anordningarne för Grip, Hartmansdorsf, Ofrerkommendanlen. GCardena in. m. i trots af Ständernas tydliga afslag och förordnanden; — men ett ibland de bästa tagen i gyttjan, har Herr Erkebiskopen tagit, genom den mot Jesus och Evangeliwm tillställda tryckfrihetsaktionen, och de underordnade krafterne tyckas, genom sin blinda ifver, göra. saken ännu bättre. Det hela tycks bli en motbild till Crusenstolpiska processen. ehuru, om möjligt. i ännu större och värre skala. Zeloterna, maktens heloter lära och glömma då aldrig något, dock tyckes Erkebiskopen alldeles hafva glömt Prosten Geintschein och hans skrifter. hvilka dock, i hans ungdom ej torde hafva varit honom alldeles obekanta, hvarken till sitt innehåll eller sina följder, i annat fall hade han väl varit litet försigtigare vid uppbjudningen till den nu pågående stora theologiska Strausservalsen, som lätteligen torde slutas i en för honom ganska obehaglig Strauss i tysk mening. Men hur vill man också begära, att Erkebiskopen af Wingård ännu skall minnas hvad som skede i Professorns tid, och kommer han ihåg det, såär det ju ganska fromt att, såsom vissa glada själar, på sin ålderdom, så vidt som! möjligt . söka godtgöra sin ungdoms synder, om ej genom annat. genom att, såsom andra sqallersystrar, häcklande andra, söka att neddraga dem till sig. Allt tycks gå ut på att träfla öfversättaren eller Herr Hjerta, d. å. läg sjelfhämd; ty att det sker af religionsifver, det inbilla de ingen. Hela denna skandalösa sak blir för öfrigt behandla, med den utförlighet, den förtjenar, i de blad, som ha vridsträcktare utrymme dertill, så att vi ej här behöfva säga mer, än uttrycka hoppet. att nu lika litet någon Jury skall finnas, som skulle vilja uttala ordet skyldig i denna sak, som då Prof. Knös aktionerades för sitt herrliga samtal med sig sjelf om Gud, menniskan och verlden. Må de en gång blifvande jnrymännen besinna allt, hvad som beror på dem: Fäderneslandets dyrbaraste fribet, Samvetets, och deraf beroende, måhända sammanhållning eller upplösning, dess räddning undan ) Läsaren torde påminna sig några ställningar och förhållanden vid Exc. De la Gardies hastiga afresa från Stockholm, för några år sedan,