(Insändt.) I anledning af Kämners Preses valet i Götheborg. Man klagar nog allmänt öfver Befordringssystemet i vårt kära fådernesland, samt det skadliga inflytande det samma utöfvar på de allmänna ärendernas gång, vare sig de större väsendtligare eller de mindra maktpåliggande. Man såger att relationer och considerationer göra sig gällande, framför skicklighet, redbarhet och förtjenst: vi se knappast något Embete tillsättas, hvarvid iche mången vore redo att göra en sadan reflection. Och manne den icke ofta skulle kunna törsvaras? Men på samma gång dylika anmärkningar afnöras och riktas mot regeringen, eller Henne underlydande administrations Chefer och Embetsverk, på samma gäng krätver rättvisan att man icke lemnar ur sigte, huru vara kommuner tillvägagå, ifall der tillsättning af en eller annan tjenstebefattning, val till ett och annat allmåännare uppdrag tillkomma desse sjelfva: om det verkeligen är duglighet pålitlighet, med ett ord den redbara förtjensten , som vid dylika tillfällen kan göra sig gällande, eller om icke fastmer de personliga relationerne (desse må då förefinnas till följd af verkliga förhållanden, eller den enes eller andres större eller mindre vilja eller förmåga att genom intriger bilda sådane) äro de, som lemna de säkraste förhoppningarne. Insändaren medgitver visserligen att många bland de väljande icke alltid kunna vara i tillfälle att med säkerhet bedömma den sanna företrädesrättigheten, de särskilde aspiranterne emellan, att tillförlitlig kännedom ofta kan saknas, omdömet missledas o. s. v.; samt ett orättvist resultat sålunda uppkomma, utan att man derföre velat begå en orättvisa. Men om förbållandet medgifves vara sådant i flera fall, så förekomma dock andra, uti hvilka en sjelfståndig jemförelse icke kan utfalla på mer än ett sätt, och då i sådane fall, detta dock i hufvudresultatet visar sig undertryckt, torde det icke finnas olämpligt, att genom publiciteten en större Allmänhet får tillfälle anställa sina betraktelser deröfver, på det dess omdöme, i händelse det skulle utfalla ogillande för dem, hvilka deraf kunna finna sig. träffade i afseende på det förflutna, eller varnade för framtiden , må, såsom moralisk Dom, förekomma i samma mån mäktigt, som ett beslut utan Apell, om än aldrig så orättvist, likväl factiskt blifver beståndande. Rättvisan är då hämmad, väl icke materielt för den casus, deri hon nödgas gifva vika, men så mycket wmera moraliskt, som hämnden icke mera kan kallas egennyttig. Sedan Kämners Rätts presidis valet försiggått, vill insändaren återkomma till detta ämne.