Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1841, sida 1

delse, det är klart, och ingenting kan vara mindre önskligt äv bibehållandet eller den ytterligare outvecklingen, genom klassval, fem stånd o. s. v. af en sådan förbistring. Att en dylik författning ej äger kraft att motstå allenastyrandet med sina prerogativer, sin byräkrati, sin kammarilla, sin aristokrati och hierarki, bevisar Sverges erfarenhet tillräckligt; den rättvisar tvertom verkligen ropet omålsstyrelsens söndring, statens splittring, o. s. v. så visst, som atund och misstroende städse måste medföra svaghet och förfall i det yttre och inre. Vär tids konstitutionella tendens förutsätter deremot dessa stridiga makter, såsom upplösta. Den obändiga egenviljan, den råa egoismen, det aristokratiska öfrvermodet hafva blifvit kufvade af absolutismens jernspira och denna sjelf blifvit bruten af tidsandans osynliga; men oemotståndliga kraft. för att kunna uppstå i förklarad gestalt, såsom atomer i statsorganismen. Denna författning är således derigenom en fullkomlig motsats till allenastyrandet, hvars syfte är att jemna all skilnad, all motsats, i en framtvungen, onaturlig yttre enhet, att den låter sin naturliga enhet utbreda sig till alla delar, i motsats till ständsrepresentationen, och att den ej låter dessa delar befästa sig till ömsesidigt afslutade partikulariteter, utan betager deras motsatser den afslutande karakteren genom att upplyfta den i statens anda. Här kan således blott ett groft missförstånd, en sjelfejord blindhet eller en elak förvrängning tala om en delning af makten, en splittring af statens enhet: ty representationen har ej något annat föremål. än statens behof, och endast de individuella intressen befråmjas af dersamma, som kunna förenas dermed. Det är beklagligt, då från en viss sida, konstitutionell författning tages, såsom synonymt med medeltidens privilegier, ej mindre medelst de för vår tid förderfliga reaktionära tendenser. hviika härigenom gifra sig tillkänna, än förmedelst den förtydning, hvilken den gifver allenastyrandets kämpar tillfälle att använda på hela saken. likasom den ej skulle vara helt annorlunda nu, än fordom. Dock; oaktadt all den förvirring, som man från visst håll finner sin räkning att underhålla, skall det ej kunna hindras, att en klar insigt i de sanna förhållandena blir allt allmännare: och om det praktiska också ej går hastigt framåt, så skall man dock ej kunna geka, att insigten i och erkännandet af det rätta. i vår tid skrider raskt framåt, och omsider skall göra sig gällande i verkligheten. Det år på denna sanning, vi grunda vårt hopp; att den allmänna öfvertygelsen, till nåsta riksdag. skall vara så mognad, att då ingen svårighet skall möta antagandet af konstitutions-utskottets nya representationsförslag. med allmänna val och två kammare, utan personliga eller ståndsprerogativer eller privilegier: ty utan fråga är denna grund riktig och tidsenlig, i det den upplöser alla enskilda intressen i statens allmänna. och ger ett lätt tillfälle, att hastigt och säkert råtta de brister, som yppas. Det är under dessa premisser vi framdeles skola företaga granskningen at nämde rebresentations-förslag. hrars antagande voro så mycket önskligare, som behofvet af en kraftfullare representation hvarje dag blir känbarare. Egde vi en sådan, så skulle styrelsen ej våga att uppenbart håna den, genom utfärdande af sådane anordnanden, som fulla lönens utbetalande till Statssekreterarne flartmansgorfi och Grip och 600 R:dr B:co till en Ofverkommendant i Stockholm begge rakt stridande mot de, så nyss åtskilda, ständernas beslut. Men det gör ingen ting, rättnu såga vi: Ju värre ju båttre: ty när det blifvit som värst kan och får hjelpen, och den radikal ej uteblifra.