Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1841, sida 1

Berlin, låter förf. dock vederfaras rättvisa; men Hr Heiberg är han mycket ond på för sina smaaktiga vaudeviller, ej besinnande Foltaires sanna: Tous les genres sont bons, hars le genre ennuyeur, och dertill höra sannerligen ganska få af Heibergs arbeten. I anledning af Köpenhamns theater vilja vi här anmärka ett oförlåtligt missbruk, och det år schackrandet med biljetter. Vid senaste galaspektakel, då de anseddaste familjer med möda fingo plats, hade dock dylika biljetibusar vetat förskaffa sig biljetter, som de sedan sålde ända till 10 Rdr Bco stycket. Den som gaf det hade, för att tala med tgötha Correspondenten, för ögonblicket mer penniugar och mindre förstånd, än han behöfde; men ohewult är imellertid ett sådant prejeri. och ett korrektiv högst nödvändigt. — Alla sångare och sångerskor förf. hört under sin resa äro ett intet i jemförelse med Hr Lindström!! Mams. Widerberg.) och Fru Enbom!!! — Mantivus i Berlin, måhända Tysklands nuvarande största tenor, talar han ej ens om, och Mamsell Löice tysklands nuvarande största sanger-ka, är honom blott en grenadier till figuren, med en liten röst: men om äfren så vore, så anse vi det ändå förmanligare för en sångerska att ha en grenadiers-figur, än en grenadiers-röst. Saken år imellertid den, att hon är växt ungefär. som Fru Biskop, kanske t. o. m. litet mindre fyllig; men som hon merendela spelar mot Mantius, och han är en liten karl, ser bon verkligen något för stor ut mot sin kavaljer. Ställ henne bredvid Isi-ghe. Reichel eller Myurda, och hon skall Synas, hvad hon verkligen är: belle femme. Men vi tro, med Allehanda, att alla dessa skefva omdömen ej äro fört:s verkliga allvar, och vilja derför ej vidare uppehålla oss dervid. utan istället förklara vår erkänsla för hans utförliga och, som oss synes. opartiska beskrifning på Prissnit: och hans vattenkur vid Gräfenberg. hvilken bör tjena något hvar till helsosam efterrättelse, samt hoppas att denna kur varit af välgörande inflytande på törf., så att vi ånnu få vänta många verk af hans omtyckta penna, verk hvari vi igenkänna den bättre än i nårvarande. — En liten oriktighet kunna vi ej underlåta att ännu aumärka. neml. att Klopstocks graf ej ärpå Allonas, utan på Ottenseens Kyrkogard, ett stycke utanför staden. — Att Octavios herrliga aria: Je mio tesono, in tanto, uteslöts vid Don Juans uppförande i Wien var otörlåtligt; men anmärkningen öfver Scenen mellan Alkalden och Don Juan, bevisar blott. att förf. ej vetat, att denna Scene ursprungligen hör till piesen ). Medgifvas mäste dock, att den, utan saknad. kan undvara dessa plattheter. Högst rolig är anekdoten som anföres sidan 174. om Neapolitanska Ministern i England, Caraccioli, hvilken ehuru till åren, ånnu hade små amouretter med aktriser, och till hvilken Konungen af England, i anledning deraf sade: Eh monsieur Caraccioli. vous faites encore amour d rotre age? Hvarpå han svarade: Nan Sire, je UFachetes tout — futit.