Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1841, sida 1

mi — ca ? rnog troligt) finna hos hufvudstadens s. k. libero press (?), att ensamt vara organ för en opinion; stridande mot de monarkiskt constitutionella prinrciperua och egnad att sönderslita samhåällsbanden rutan förmåga att åter sammanfoga dem. Hvad är nu detta allt annat än en kopia, fast en illa gjord kopia, af hvad Surre-bolaget hvar dag predikar? detta bolag, hvars monarkiska konstitukionalitet ytterst hrilar på antagande af en opposition, som i kompani med Konungen gör motztånd mot hans rådgilvare. Förmodligen underskrifter Hr. Grefsen denna del af sina nuvarande mönsters trosbekännelse, efter som han afskrifver en annan. Det är i allmänhet bedrösligt att se, huru de desperata koryfkernes lögner och funder adopteras af en mängd mindre spetssundiga personer, som hvarken kunna hafva de skål till eller de fördelar af dessa funder, som deras uphofsmän hafva. Hvad desse skola le åt det beskedliga folket, som tror på deras ord och upprepar deras sagor om ett monarkien siendtligt parti, som vill sönderslita samhällsbanden och dylikt! De veta nog, hvanföre de uppfunnit dessa sagor; men de som icke äga samma bevekelsegrunder, samma farhågor och förhoppningar, de måtte i skalkarnas ögon vara ett bra enfaldigt slågte, då de bita på kroken och eftersåga deras ord på fullt allvar och med sull öfrertygelse — såvida nemligen allvar och öfvertygelse kunna nämnas på samma gång som desse eftersägare. Då t. ex. Grefve Horn afskref den ofvan citerade delen af Minervas dietionaire portatif för striden mot de liberale, måste hon hafva skrattat godt i mjuggHrvad hon ger nå förträftligt i det gamla sängkammar-systemet, hvad hon deri försvarar med lif och blod; det känner Gr. H. icke och förfåktar icke (det måste man åtminstone hoppas); men det skall väl em gång uppeubart varda. En tidning lyftade nyss en flik af slöjan, som skyler Minerva och hennes vördnadssulla sfots andel i emolnmenterna af systemet; och litet i sönder skall vål framdragas af detta commis-ionssystem, som gått såingkanmarrägen och lyckats att på extra vågar bereda commissionerna framgång och lasslarne betydliga fördelar. I längliga tider har detia allt i Stockholm icke utgjort någon hemlighet; och anckdotsamlingen om höga och läga agenter torde ofårtöfrat komma till allmänheteus kunskap. litet närmare än som hittills skett. Genom en verkligen konstitutionell och ansvarig styrelse skall detta notsiske blifva ofantligt svårt; sollicitanter skola icke mera anlita de vördnadsfulla fötternas mellankomst, om de vågar, som dessa fötter så väl känna, ej vidare leda till malet. Och när detta inträssar, farväl då med de vackra commi-sions-arfrodena, och med de middagar och andra aisancer, som därmed bestriddes! Således förklaras lätf den fradgande ilskan mot hvarje hinder. som kan möta på dessa vågar, och mot hvar och en, som yrkar slut på det bekanta sängkammar-inflytandet. Känner man icke detta saTernas förhällande, så skall man förrånas öfver bitterheten mot de nu varande Rådmännen. Deras läror äro visst ieke sådana, att de kunna bringa en Minerva i harne-k; men den vördnadsfalla foten lärer ieke ännu hafra hittat vågen till dem. Hine ille laerymaee! i pe smutsiga menserne under den gamla, goda kamarilla-tiden skola säkert snarligen varda närmare belysta: och sjelfva den skenheliga ytan skall då icke skydda aktörerna, i hvilken samhälls-stållning de ån må befinna sig. —