Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1841, sida 1

Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 9 Aug. Gresve C. F. IIOorn har, ser jag, hos H. H. beklagat sig öfver någon orättvisa, som skall hafva honom vederfarits från en korrespondent i Stockholm, och som skall bestå deruti, att partiyran velat förvilla omdömet angående bemälde Grefves uppgift, att Landtmarskalken vägrat Riddarbussalens begagnande för Förstärkta Statsutskottets votering sista dagen af riksdagen. Det vore visserligen öfverslödigt art tillägga ett enda ytterligare orå om Gr. IIorns bedröfliga envishet att få sista ordet i en tvist, som är fullständigt framlagd inför hela Sveriges men jag kan dock icke underlåta att påpeka det nästan otroliga uti en dylik envishet hos en till själen : frisk menniskaDet var partiyran? förmodligen, som dref Landtmarskalken (hvilken äger bade vidkännas och förklara sina ord) att neka, det han vägrat Riddarhussalens begagnande! partiyran, som dref Hr. Vestfält att anmäla detta Landtmarskalkens förnekande! partiyran, som förmådde ett par andra riddersmän att bekräfta Hr. V:s uppgift! partiyran, som i Utskottets protokoll anteknat uppgiften! partiyran, söm stoppade l. andtmarskalkens mun, så att han aldrig dementerade uppgiften! och partiyran framför allt, som tryckte och kring Sverige spridde detta protokoll! Bestämda uppgifter af fucta gälla naturligtvis ingenting mot Gr. Horns fydning af en Landtmar-kalkenåtgärd. Hr. Grefven försökte väl redan i Utskottet slingra sig från den ledsamma dementien genom denna hårdragna fydning; men der ville sofisteriet icke taga skruf, som man såger. Denna motgång bör dock, tycker han, icke sträcka sig ända till allmänÅ heten; och att skratta åt det vanmäktiga försöket att med en sofistisk induktion kullkasta ett otvetydigt sactum, detta kan endast partiyran tillåta sig?! llär blir sannerligen godt pris på partipra i landene hädanefter. Ä Men, detta fåvitska pladder om partiyra, så snart en obetydlig, men uppblåst personlighet blifrer något hårdhändt kittlad, är så under all kritik, så snarlikt någon annan sorts yra, att man måste ömkas deröfver. Gr. Horn inbillar sig påtagligen. att han är ett parti; ty det verkliga parti, till hvilket han lopp öfver. fann honom i den förerarande frågan oefterrättlig och abandonnerade honom ät följderna af hans egen Åyra. Intet parti var såD ledes i fråga, såvida icke Hr. Grefven ensam utgör ett parti. Huru föga han duger till en så offentlig role, visar sig bäst af den svaga slafviskhet. hvarmed han kopierar hvad som faller från utskummet af det parti. hvartill han flydde. Fidele och Surre hafva hopkokat en olla podrida af smädiiga och van rettiga tillmälen mot den liberala pressen och de liberala representanterna; och utan all pröfning upprepas detta elände af Hr. Grefven, som. för att dokumentera sitt anspråk att ensam vara ett parti, åtminstone borde i någon mån vara originel. Han har i sin klagoskrift hos H. II. t. ex. ordat om ett Iyte, som man vill (?! det åi