Korrespondent-artikel. Stockholm, den 19 Juli. För de kitslige å ena och de förskräckte ä andra sidan är morgondagen en vigtig dag: Cru-enstolpes fängelsetid är slut, och det förmodas, att han då kommer att hälla sitt intåg i hufvudstaden. Det säges imedlertid, att han är nog klok att önska undvika upseende, och att han kommer, om ej incognito, åtminstone utan egentlig pomp och ståt. En och annan lärer dock hafra velat tillställa stort spektakel; och det har till och med talats om flera ångfartyg, som skulle gå till Vaxholm och eskortera Hr C. hit. Huruvida detta förslag går i verket eller icke, är obekant. En dumhet vore det utan tvifvel; men så fasligt farligt, som mången föreställer sig, kan det visst icke vara. Ett ibland våra vederbörandes största fel är denna evinnerliga skuggrädsla, som gör, att de platt icke veta till sig, så snart det ringaste sker, som går utom den gamla slendrianen; och till slendrianen här hörer, att ingen demonstration af interesse för en person, om det icke är vederbörande sjelfve, intet hurrarop, om det icke sker för dem, ingen opinions-yttring, om den icke är officiel eller insamlad på laga opinions-upbördsstämma, kan vara törenlig med ordning och luga och samhällets bestånd. Detta anspråk, eller rättare denna bäfvan, är en sjuklighet, som icke kan utrotas utan bitter och långsam kur; och likasom en af förslappning upkom:nen retlighet botas genom retande medel, som slutligen genom vanan återgifva jemurigt och talighet