Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1841, sida 1

got af. Denna recension, utdragen på flera spaltermåtte också redan hafva varit skrifven på förhand; ty den syntes redan dagen efter koncerten i bladet. Andra blad, såsom Fedrelandet ; göra deremot Bull all rättvisa, och detta innehåller likaledes ett rått vackert poeme till honom, i anledning af en af hans bästa kompositioner: Norges fjelde. Framdeles torde jag meddela det, jag hinner nu ej. Utom sin stora talang, som alltid måste intressera hvar och en som sannt älskar musiken, har Ole Bull något i hela sitt väsende, som, genom sin enkelhet och anspråkslöshet är högst intagande; man finner sällan något sådant hos stora konstnärer eller nättare hos dem, som vilja gälla derför. Ett talande erkännande af sin öfverlågsenhet mottog dock Ole Bull derigenom; att Pruwme, som lofvat spela tre nummer på Fru Simonsens koncert, ej ville upptråda efter Ole Bull. Herr Simonsen deremot blygdes ej att spela hvad han kallade extract ur Bulls kompositioner. Fru Gelhaar, bitrådde Ole Bull och bellagade. Hennes konst är ätven högt uppdrifven. På hennes koncert spelte visserligen Prume; men endast ett par duetter med en viss pianist Courländer. Märkeligt är huru norden nu tycks blifva konsternas och veten-kapernas hemland, sedan deras vagga, södern är nästan läns derpå. Nutidens pogtiska heroer: Tegner och Oehlenschlåger, Målaren Dahl, tonkonstnären Bull Kemisten Berzelius och framför allt Phidias — Thorualdsen åro nordens barn. Den senare kommer, genom sitt museums; som nu är i full byggnad, att förvandla Köpenhamn till nyare tidens Rom. IIans flit likasom fulländningen af hans verk är lika beundransvärd, och kanske skall man, efter arhundraden, tvifla, att en enda man frambragt allt detta. Utom hans atelier och en del af konstakademiens lokal på Charlottenborg, äro 1S rum på Christiansborg fyllda af bans arbeten och deribland sådana, som Copernicii, Gutenbergs. Schillers Lenehtenbergs, Byrons, Poniatovskis w. fl:s kolossala statuer. Alexanders intag i Babylon, en hasrelief m. fl. verk, som ensamt tyckes fordra en menniskoålder, och likväl påstås detta, som endast väntar på museum. för att behörigt ordnas, ej vara stort mer än en tredjedel af hvad han utfört. De rum, hvari dessa eviga skatter nu förvaras, ligga tätt bredvid samlin gen af nordiska antiqviteter, troligen den tullständigaste i verlden, och man tvekar ej att, ehwin intressanta dessa, i visst fall må vara, dock ge sadana nordiska noureauteer företrädet. — Thorwaldsen, Vika älskvärd som stor, skall behandla sina elever alldeles som en far, och så vörda och älska de honom äfvken. En fröken Herbst år isynnerhet lofrande hvad utförandet af djur beträffar, och en ung Kalberg hade aflagt ett ganska vackert prof i de broncerade lejona vid Prinsessans landstigning. Sadan valuta, som Thorwaldsens verk, kan man kalla Danmarks sanna rikedom. den är everldlig; den deremot, som för öfrigt utbredes på Rosenborg, och, som tillförlitligt sades mig, i 1200 dussin silfvertalrickar m. m. vid bal park. är endast skenbar. vid en statsskuld af 2 till 300 milioner Rbd:r. Sundska tullen, som till stor del väl skulle betåcka densamma, eller åtminstone räntorna, torde nu, efter återsörandet till sin ursprungliga storlek, ej mer lemna så rika tillgångar, dock hilligas denna reduktion i allmänhet af alia tänkande, hvilka öfverhufrud önska ett allt större närmande af de skandinaviska brödrafolken. Ett tullförbund. efter samma idee, som det tyska, skulle säkert vara ett stort ock välkommet steg dertill. — — 2