Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1841, sida 1

Korrespondent-artikel från Köpenhamn. Här har i dessa dagar varit, som det på danska heter: tor Stass. i anledning af Kronprinsens Fredrik Carl Christians ankomst med sin nya gemål Prinsessan Carolina Charlotta Mariana af Mecklenburg Strelitz. Ankomsten skedde Mandagen d. 21 Juni och intåget Tisdagen d. 22 middagstiden. Landstigningen gick för sig vid Slottsplat-en, der en praktfull trappa var anhragdt och ett slags tempel i tältsorm, som fortsattes i en, med tältduk betäckt, gang till slottet. Tvenne kolossala lejon af bronzerad gips, efter Thorvald-ens marmor modell. som finnes på Charlottenborg, bevakade landstigningen och danska och mecklenburgska vapnen, flaggor, gröna festoner, hvita och röda toffsar m. m. prydde det hela. Golfret och barieren af gången roro betäckta med rödt kläde. och taket uppbars af hvita Tyrsus-stafvar med gyllene knappar. Utanför var en mångdubbel hai af trupper och musikkorpser och innanför af Generaler och Kammarherrar m. fl. De nppbyggda tribunerna, tak, torr, master och slottsplatsen voro öfvertyllda af menni-Tor; men ett visst vemod tycktes hvila öfver all denna prakt och folkmassa, hvilket är mindre underligt för dem, som påminna sig ställningar och förhållanden. Den unga. högst enkla. småsexta, men täcka prinsessan emottogs dock med mycken värma, och det torde äfven behäfvas i den köld, hvarmed politik och saknad omgifva henne. Om aftonen var staden, till det mesta, illuminerad, och några offentliga byggnader. såsom Charlottenborg, Theatern, Radhuset utmärkte sig genom transparenter, pots de sen o. 8. v. och Nicolai-torn spridde vida ett herrligt sken at bengalisk eld. häaraf det var upplyst i alla fyra hörnen. Förnt var ofsentlig taflel och om Onsdagen privat hoflest och fackeltåg med säng af studenterna. — Thorsdags afton gafs galaspektakel i den alltför lilla kungl. theatern. Det bestod af ett romantiskt skådespel af Hertz, VSvanehammen (Fvanchöljet), ej utan poesi bade till tanke och bearbetning: men allt för mycket syftande på skilsmessan från hemlandet, för att ej vål djupt uppröra den unga prinsessan, och derför, i mitt tycke, mindre passande: ty saknaden, som deri uttalas år säker: men ersältningen, som lofvas i tredje akten, ganska osäker. Efteråt gats en balett, Selrweitzerflickan af Taglioni (bror till den stora): men denna komposition behagade ej en viss del af publiken, hvarför den, då samma spektakel upprepades följande afton, på ett högst oanständigt sått uthvisslades, i trots af många och starka bifallsyttringar. Baletten fick ej gifvas till slut, ehurn blott ett pas de trois af Tagliuni, hans fru och M:lle Fjeldsted fattades. Detta sätt att afbryta andras nöje kunna vi ej billiga. Må de missnöjde tiga eller åfven hyssja vid det som ej behagar dem, eller bli borta. det är tecken nog till misshag; men ej af okynne störa andras njutning; det är lika orätt som opassande, för att ej säga något värre. Hufeudsaken är nog parti mot Taglioni, som man fruktar skall komma att ersätta den, för sin bekanta betise aflägsnade Hournonville. Men denna betise begick han ju just emedan äfven han blef uthvisslad: Publiken är ett månghöfdadt vidunder, som ej vet hvad det vill. Utförandet af både pjes och balett var högst till fredstållande, isynnerhet utmärkte sig Fru Heiberg och Herr Holst i den förra och de vanliga solodansörerne och dansöserne: Herrar Taglioni och Hoppe, Mad. Taglioni samt Mmlle Nielsen och Tjeldsted i baletten. Måndagen den 28, Drottningens fö