Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1841, sida 1

Från Red:s Korrespondent. Biockholm. den 2 Juli. I går tillkännagafs offentligen några af de utnämningar, jag 1edan för en tid sedan omnämnde såsom tillämnade, och säkerligen komma snart åtskilliga andra, att jemte de i följd af Rikets Ständers beslut och öuskningar vidtagande ätgärder utvisa, till hvad grad det gamla systemet återtager all sin fordna ensidiga riktning, sedan det ej mera tror sig behöfva i åsynen af National-representationen egna den riungaste uppmärksamhet åt allmänna opinionen. Hr vor lartmansdorfsis utnämning till President i bevisen på det trotts af nationens tänkesätt och -ympatkier, som i så mycket annat framskymtar. Bet var en samvetssak för Kamarillan, hvilken nu påtagligen icke mera anser sig behöfva dölja sin, väl aldrig helt och hållet upphörda, men nu i all sin herrlighet återstållda inflytelse, att anskaffa ett brödstycke åt Hr von H., sedan han genom sitt vefterråttliga lydnadsoch rådgifvare-förhällande, till den grad komprometterat sig i hennes tjenst. att han måste utgöra förtrunpen för den gamla. aftågande ministeren, och förlorat en löne-inkomst, utan hvilben han snart skulle blifva alldeles lik en annan menniska. Det kan ej heller nekas, att Hr v. H. eger nog arbetssamhet. ordningssinne och allvar, för att kunna sköta ett embete af den natur, som detta; och det bör snarare förundra, att vederbörande vilja dertill använda en person, hvilken offentligen såsom representant, år 1829 yrkat, att Kammar-Råtten borde återställas i den vid-träckta gran-kning-rätt. som detta Verk ursprungligen ägde, men som det genom 1814 års Instruction och 1824 års Kongl. Bref. begge tagna till grund för deu nu gällande sista instructionen, förlorat, till stor mehn för kontrollen på Skattemedlen och Statsanslagen. Men allt det öfriga man ser och hör, kan ej annat, än jemte denna befordran. och de märkvärdiga belöningarna åt Frih. Palm-tjerna, Erkebiskopen, Biskop Heurlin, samt måhända mest af allt, Årefve M. Lewenhaupts förordnande i detta ögonblick till Öfver-Ståthållare, stadga den öfvertygelse, alt närvarande Regering icke ämnar det ringaste afvika ifrån den olyckliga stråt, dit bedröfliga anledningar fört henne, och hvarutur hon ej synes mäktig att rycka sig. Det omtalas nu med en förvånande visshet, att Hr Nehrman, Frih. Ludv. Boye, Lagman Cassel och Kammar-Rätts-Rådet Rosån skola förordnas till ledamöter i den Lag-Komit, som blifvit af Rikets Ständer yrkad, för att slutligen få emottaga en Regeringens proposition ang. Lagverkets förändrande. För att ej endast genom ett sådant utval af personer (Cassel undantagen , hvilken möjligen ihop med utmärktare mån kunde fylla en plats i en sådan beredning) gäcka nationen, utan äfven håna en man af sann förtjenst och obefläckad ära, ämnar man bjuda Hr Joh. Gabr. Richert en plats i Komiten — naturligtvis för att i hans afslag få en uy föreränning, att undandraga sig allt val af sjelfsiändighet och verklig lagkunskap. År detta grundadt, finnes knappast hittills någon regeringsnandling, som är bättre egnad, att afslöja för nationen ställningen, och att visa henne att intet hopp mera återstår, att se den vigtiga Lag-reformen utförd under närvarande styrelsesystem. Hvad närvarande rådgifvare-personal beträffar, torde det snart visa sig hururida ej Kawmarillans länge förberedda plan, att blifva af med den besvärligaste delen af densamma, kommer att genomdrifvas; ty utan redan förut omtalade anledningar till flera Stats-Råders omflyttning till andra embeten, tillkommer nu den, att Stats-Rådet Baron, Stael vor Holstein skulle intaga Presidents-Stolen i Svea Hof-Rätt efter Hr von Rosn, hvilken med full pension lärer kunna afgå. Sedan man lyckats få platser åt de bortgående, hindrar ingenting att komplettera Stats-Rådet utur kretsen af Kamarillans förtrogne. llofren hålla ännu ut här i hufrudstaden; men det omtalas, att Kron-Priosen skall flytta ut till i Kammar-Rätten, vill jag icke egentligen inräkna