Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1841, sida 1

Korrespondent-artikel. Siaoel holm, d. 21 Juni. Riksdagen är då ändtligen slutad; men ett slut utan något stort uptåg, kunde man icke gerna vänta. Grefve Horn åtog sig benäget bestyret denna gangen; och deruti ådagalade han en större tillgifvenhet, än någon skäligen hade kunnat vänta. IIandtaget var verkligen af stor betydenhet, ty I:o, afledde han upmå: ksamheten från atskilligt annat, -om kanske annars blifvit närmare nagelfaret; 2:o, befriale han sina nya vänner från allt bekymmer om en blifvande belöning, enär han genom sättet tillstängde all möjlighet af användande, Otjenst kan han väl också hafva gjort på visst sått, noiuligen genom att väcka upmårksamheten på Utskotts-ordförandes position i allmänhet, och sålunda tillstänga ett beqvämt hal för framtiden, då ÅUU 0hehaglivare frågor skulle kunna behöfva nedtystas. Det är nemligen troligt, att grundlagen blifeer nästa gång närmare ransakad och ett ansorak, hvarat lagen icke ger det ringaste stöd, alldeles undanröjdt. Ur Grefven har imedlertid förvårfrat siv en viss namnikunnighet — tvetydig nog, det är sant, men dock en namnkunnighet. Folkskockningarne och fönsternislagningen äro ömkliga opinionsyttringar, ända till vämjelighet; och ingen kan begripa. hvar de kommit ifrån, enär Gr. H:s beteende aldrig kan blifva föremål för harm, utan, på sin höjd. törtörvåning och önskan. Detta styrker vissa besynnerliga tankar. som en och annan gjort sig om hela affären. Var den endast on aflelare? — Troligen har man orått att antaga en afsigt åt det hållet; men att verkan var sådan, torde svärligen någon neka. Talen vid riksdagens afslutande voro märkvärdiga i så måtto, att de inneböllo ingen ting märkvärdigt. Under vanliga omständigheter och lika sinnesstämning på vissa håll, hade vi troligen fått höra kuriösa saker, utbrott af ondska, hån, hot o. s. v.; men sjelfva erketalen voro rätt färglösa. Att en sorts haranger skulle begynna med 1809. likasom en viss Komministers alla predikningar begynte med skapelsen, det var naturligtvis oundsikligt; denna vitterhets-art har blifvit stereotyp. Men äfven der rådde en undfallenhet, en medgörlighet, snart sagdt en sorglighet. som knappast var forcerad. Denna riksdag har företedt den egenheten, att man slutat, där andra riksdagar börjat, eller med att känna sig för!. att kurtisera och bespeja hvarannan. Detta tyckes bäst bevisa, att, om än detta riksmötet icke visat nägra synnerliga resultater, har det dock utsätt åtskilliga frön, väckt åtskilliga farhagor. in-hKärpt vissa sanningar. som man förr hoppades se slumra ännu i langliga tider. Både lusten och förmågan att göra sina rättigheter gällande, har på vissa hall framträdt i så skarp dager, att föga hopp finnes qvar om den gamla politikens vidhållande i afseende på dem. Det hvilande representations förslaget år ett omätligt factum, som ej mera kan med vald allägsnas, knappast kringgäs. Vägran i Kabinetts-kassefrägan är första exemplet på en dylik djerfhet i en fråga, som varit så A och kär. AA —— 1 I LD — — 1 2