Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1841, sida 1

lan henne och Baron Tilas samt Brukspatron fjahr ej litet bidraga. Den sednares framgångar hos henne skola ej heller vara utan grund, och deras öfrerraskning af Prinsen, samt tliahrs hopp genom fönstret hafva jemvål egt rum, ehuru ej på Tullgarn. Man använde den tiden på detta förhallande, ordspråket: vingen vet hvar haren har sin gäng. 1 välsignadt tillstånd skall M:ll Hagman dock aldrig bafra varit. Med skäl tadlas förändringen af den skuggrika kungsträgården till det kala Carl XIII:s torg och försvinnandet af alla Carl XII:s krukor gör att man nästan kunde tro dem använda till den enda stora — Carl XIII bildstod. — M:ll Hagmans, oaktadt hennes förvillelser. verkligen ädla karakter och älskvårdhet, skildras ganska säl vid åtskilliga tillfällen; såsom vid hennes reflexioner ötver otillräckligheten af hvarje yttre glans, då man förlorat andras och sin egen aktning, hvilket åfsen andra furstliga frillor torde hafva erfarit, hvilka, förut allas gunstling, snart erfarit allas köld. — I Herrtig Carls räsonement Öfver det tillämnade kriget (sid. 173) framlyser huru han ämnar begagna frimurarelogernn till sina politiska syften, och att det af honom och andra skett oftare, torde vara säkert; sådana hemlighetsfulla stater i staten borde ej tillatas i vära. offentiighet åskande, tider. lugen förnuftig man later också numera binda sig af dylika band. och snart torde den föråldrade institutionen upplösas al sig sjelf. Om genomdrifrandet af revolutionen 1772 var ett snilleverk, så var genomdrifvandet af såkerhetsakten 1789, hur man också för öfrigt må bedömma den, ett verk af personligt mod, som illa står tillsammans med Armfeldts yttrande om sin beskyddare, ats han i botten var kujon; ty da bade han säl kunnat skrämma de motsträfviga, utan att blottstålla sin person. Vid beskrifningen på den list och det våld som begagnades vid nämnde tillfälle, brukar förf. ett ord, som vi ej rått förstå, och som atminstone ej hör till vanlig god svenska, näml. kyne digaste; en upplysning derom skulle rikta moderamålet. Gustass benämning af Fredrikshof med Åadligt djurhus är ganska träffande. likasom förf:s like nelse af Gustaf IUII med Carl XII i eilkesstrumpor och akor. Fru Stuels deremot at Napoleon med Robespierre till häst synes oss alldeles förselad och kan blott tillskrifvas hennes fiendtlighet mot den förre. Huru Gustaf kunde rara dupe på Guataf IV Adolfs naturanlag, begripa vi knappt, eller också har just den brådmognad, han ville drifva dem till, förderfrat dem. På honom slog åtminstone förutsägel-en in, att Åden som är qvick i barndomen blir dum, når han blir äldre. — Sid. 318 nämner förs. i anledning af Leopolds Oden, den intagande, skädespelaren Widerberg, som Gustaf IIl engagerade i Götheborg, samt att han var, hvad något hvar torde veta, far ät den, numera förstummade, näktergalen, Henriette Widerberg, som också först uppträdde i Götheborg. Vi fi tillägga, att ännu en näktergal härstammar från honom, näml. Fru Gelhadr, född Ficker, hvars mo:sar han var. genom en äldre dotter, Charlotte, hvilken dock, lika som en annan; Hedda, gift, Frodelius, aldrig uppträdde på theatern. En Fru Miiderberg, som en tid lyste på landsortssheatrarne, var gift med hans ena son, en temlig skicklig violinist; endast en son blef aktör, först på i Djurgården, sedan i landsorten, och det år hans dotter, om vi ej bedraga oss, som nu uppträder med tördel hos Herr Torslou. Alla hans barn. med sin fru tro vi åro nu dock aflidna. utom Henriette. Det synes imellertid, att vi hafva honom att tacka för flera generationer af sceniska kenstnärer, till en del ganska utmärkta. Gustaf visste att välja sitt folk, äfven i den vågen. Detta är ej alla furstar gifvet, ens i fack, som borde ligga dem närmare. Vi kunna ej afbålla oss att slutligen pryda dessa noticer med en högst nafv, och för vär ort särdeles intressant anekdot, hvilken förf. anförer sid. 322: Då prosten Gådda, vämligen, skulle inställas som kyrkoherde i Nafverstad uti Bohuslän af Biskop Wingård (den äldre), trångdes bönderna förfärligt om förmånen att få se Hans Högvördighet. Prosten gick då förut, för att bana sin förman våg genom hopen, knuffade till höger och venster de arma bönderna för bröstet, under, ide keligt och högljudt ropande: gå undan! cå ur vågen! dra åt helvete! Biskopen kommer efter. På samma sida meddelar förf. den gamla, bekanta anekdoten om Gyllengroner, som förkiarade för Gustaf, att han och hans sällskap, dagen förut, ej varit så fulla, att de druckit såkerhetsaktens skål, och i nästa del få vi väl samma persons råd till konungen, Watt till fredsfesten låta duba ett ÅÅstskobord på Ladngärdslandstorget. Läsaren torde nåml. påminna sig, att öfverste Hd. stesko derstådes aflifrades för Anjala-förbundetNärvarande del slutar just med noticen om baus och hans medbrottsligas arrestering på Fredriks. hof, Anckaretroms första politbke bragd och sö