Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1841, sida 1

förnuftigt sätt, kan hafva en god ränta, hvarigenom jag kan lefva och tillika upprätthålla eller t. o. m. föröka kapitalet. Da man således säger, att vi hatva ett pekuniärt krastigt näringsstand; så är det detsamma, sonr att säga, att vi hafva goda näringsutvägar. Om nu också detta vore afgjordt, så vore dermed dock ingalunda sagdt, att skråväsendet företrädesvis borde upprätthållas, med mindre det tillika vore klart, att skråinrättningarne öppnade tillgång just jemt för det riktiga antalet af näringsidkande, eller med andra ord. för det möjligast mest kraft. fulla näringsstand. IIUra t:anghjertadt och skadligt skulle det ej vara, att menniskor, till tusental, hvilka. tillika med de andra näringsidkande., kunde hatra deras goda utkomst i näringarne, skalle lida nöd, ja. hela nationen beskattas och nöja sig med sämre och dyrare varor, på det nagra bundrade skola få tillbringa sina dagar i maklighet, öfverflöd och vällefnad. Den enskildte bör vika för det allmänna: ty detta är förnuftigtvis alltid det hvaraf den enskildte beror och den näringsidkandes säkraste, ja, enda garanti. Huruvida Sbråväsendet han unses gagneligt för det allmänna, det är summan at alla enskilta, kan temligen säkert skönjas deraf, att alla regeringar i de mest upplysta stater, ja, t. o. m. vår, ehuru något vacklande och inkonseqvent. likasom mera medvetslöst, än öfverlagdt, mer än ett halft sekel, hafva sträfvat, att intöra ett friare system i näringarne; att resultaterna af denna tids dugligaste mäns dithörande iakttagelser och erfarenheter tala obetingadt för näring,frihet. och, att denna frihet stådse gör sig mer gällande, utbreder sig och eröfrar uva onnaden, i det den småningom attränger skraväsendet. inom hvars råmärken det kunde vara nyttigt, att till gemensamt försvar och upprätthallande. betästa näringarne; så länge herremännen betästade sig i sina otillgängliga borgar och derifrån oftast öfverföllo och plundrade de tredliga näringsständen: men som nu, då dessa borgar längesedan äro ruiner, äro lika olämpliga, som det vore ändamålsvidrigt att ater uppbygga dessa. Skravåsendet eller oväsendet var en töljd af riddarväsendet eller oväsendet och hade bordt talla med detta, ech bör göra det så mycket mer, da vi, Gud ske laf, äro på den punkt, att sista skuggan at det egpyptiska mörkrets kastväsende snart torde vara försvunnen för upplysningens allt mera stigande sol. IIVad för öfrigt nåringarnes goda beskaflenhet angår, så finnas, atminstone inom sjelfva näringsklasserna, ej manga, som hysa en fördelaktig mening derom, och hvarje dag gifver denna mening förökad styrka. Väl kan det. för att bevisa näringarnes flor, anföras, att tullinkomsterna törökas. att skatterna (skenbart) ordentligt inslyta. att fast egendom är i stigande, att tabrikervas tillverkningsvärde till tager. att prakt och I förströelser florera och alltmer gripa ikring sig, jemvål hos de arbetande folkklasserna: men häri ligger intet positivt bevis för näringarnes förkofring. Vi vilja härvid blott taga oss friheten anmärka, att tullinkomsternas föräkande och en större lyx endast äro de oundvikliga följderna af en stigande kultur och de med densamma växande lifstörnödenbeterne och. utan att undersöka om dessa tillfredsställas med lätthet eller med svarighet, dröjer man vid det. som är ögat närmast, och gifver ej akt på de inskränkningar. den saknad cch brist, som man dertör. å avdia sidan maste fördraga, för allt till det yttre svara mot tidens fordringar, eller om man ej. för att tihfredsställa dessa, nödgas angripa sitt grundkapital. Ått skatterna syhas inflyta ordentligt ligger dels i indrifningens stränghet. dels i redogörelse-ättet. som, i de flesta lån, ej tillåter några restantier, utan der ränteriet heldre lemnar förskotter, än later andra rester än botesmedel o. 8. v. synas i räken-kaper na, allt utgående på att blända den lättrogne, föra regenten bakom ljuset till enskildt vinning: ty i verkligheten utgå skatterua sannerligen ej lätt, mången bondes sista ko far kanske springa derfor. Uvarpå de många utmätningsauktionerna, åfren för kronans rähning. äro det mest talande bevis Orsaken till tastigheternas stigande torde hufvudsakligast ligga i lättheten att, åtminstone för ögonblicket, förskaffa sig kontanter i diskonter och privatbanker: hvilka lan, genom kloka artangementer, jemväl en längre tid, kunua omsättas och förnyas; men hur det går, då de en gång defiö vift sköta inbetalas, derpå beror det. Fabrikernas stilltagande tillver kningsbelopp är lika litet ett positivt i bevis för näringarnes förkolran; emedan det ännu är i ganska tvifrelaktigt. om Orsten svarar mot tillverkningsbeloppet, och em ej, t. o. m. mången arbetar med förlust, blott emedan han är teungen att så länI ge som möjligt, i hopp på bättre konjunkturer, halla det en gång i fart såtta verket i gäng. Men antagom åfven detta förökade tillverkningsbelop Pp såsom sett bevis tör sabrikernes tilltagande flor, så år det derför intet för näringarnes i allmänhet utan tvertom för det som här kulle bevisas, nemligen ändamälsenimbeten at ett friare 5 Stem. Hrad som isynnerhet talär eniot välmåvans tilltagande isvunmthet hos de