Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1841, sida 1

re af Säterier samt råoch rörs-hemman kunde sörstärka Bonde-Standet, har blifvit atslagen. på det skal, att Kongl. Maj:st trott sig finna att denna töråudring skulle utesluta Rrunnhönderna (7) från rättigheten att välja och blifva valde till riksdagsmän!. Nu åro likväl åbhocraå Kronohemman i alla offentliga akter, i Jordeböcker, Skattelängder. Debet-sedlar, 0. s. v. upptagne och an-edde sasom Egare atderas hemman, liksom skattehemmana-egare; och fastån kronan eger det slags egande rätt. att derest villkoren för besittningsrätten icke upptylias. denna senare rätt upphör och ny åbo af Kronan antages, utgör detta intet bevis, att ej Krono-aboerne skulle anses utöfva politiska rättigheter såsom jordegare, så länge de innehafva laglig kronoabo rätt. Hela detta tillkonstlade bekymmer för de fran Thronen så kallade Kronobönder, är säledes alldeles grundlöst ; ty de kallas i den gamla, nu bibehallna redactionen at 15 5 Riksd. Ordningen äfven Kronohemmansegare. och 22 Riks. Ord. der de ytterligare botryggas om valrätten, år ej förestagen till ändring. Hela frågan väcktes. för att utvidga allmogens repredentations-rätt: ej för att inskränka den; den föranleddes egentligen deraf, att sedan allmogen är 1789 fick rättighet att köpa och besitta Säte ier m. m., men, i egenskap af egare till dessa, icke har representationsrätt, ett sadant missförhallande borde rättas. Det var således ej tänkbart, att någon kunde lyckas ntesluta Krono-aboer; men det är väl tydligt, att man un förtfar utesluta säteriraoch röras-hemmans egare, I. angt ifran att skydda en klass af Svenska medI orgares rått, har en anunns fortfarande blifvit kränkt: och hela den pralande förklaringen. sammansmälter till en feg fruktan för ökandet af Bonde-Standetmoraliska kraft och politiska inflytelse. Konungens rådgifvare kunna alldrig rena sig från denna tillvitelsc. om de ej reserverat sig emot beslutet : och äfven då kunna de ei, då de derefter forttara i sina Embeten, förtje a tillit och förtroende af en nation, som äger billiga anspråk. att dess regering icke skall utesluta en enda klass af be-utne. oberoende medborgare ifrån deltagande i lagstiftningen. Då man läser i Konungens svar ang. denna punkt: att H. M. vill ät Bonde-Standet förvara dess inflytande oförminskadt ...... intilluess genon Konungens och de fyra Ståndens enhillliga heslut. Ftäanlainrättningen kan komma att efterträdas af ett annat system och ett annat ralsiäitt. kan visserligen man ej annat än glädjas vid tanken: att denna yttrade mening skulle vara allvarlig. Konang Carl Johan, om Han använder den iuflytelse pa Adeln och Preste-Ständet som Konunga-magten eger, och genom en öppen medserkan upplifvade Sven-ta Nationens hopp om en svar och tillfredsställande förenkling af dess national-repre-entarion. skulle såkert på sin Löga ålderdom kunna glädjas. att se den stora massan af folket försonad med en regering, som alltför litet å-yftat dess verkliga väl. och med de privilegierade klasser, hvilka sa-som Thronens skötebarn dragit åt sig all landets must och för sina interessen qvarhällit ett nedtyngarde statsskick, skyddat mi-sbrnken, hämmat rättvisan, motverkat folkbildningen och de lagliga råttigheternajemlikgörande. Gifve Gud. att det saledes fanns något allvar i den Kongl. Förklaringen ! Men betänksamt synes det vara, att Råd-ifsarne dä, vid detta tillfälle, tillstyrkt att vägra en förstärkning at Bonde-Standet, som då den till stor del skulle utgjorts af en upplystare del at Allmogen än den redan representerade, onekligen mera bordt för framtiden minska ån öka motständet till en iepresentations-förändring. Uvari Bonde-Ståndet nödvändigt måste spela hufvud-rolen, till följd af sitt antal, sin kollektiva förmögenhet. sin dryga andel i statsbördorna och sina, sua t sagdt, ötverdrifna uppoffringar för national-försvuret. Nu är för 10 ar denna fråga afläågsnad. om ej en ny representation kan blifva införd dessförinnan — och hvem bestämmer nu mer tio år af nationernas öden? Icke är det regeringar, som säga sig vilja inycket, men göra intet! I natt kl. 12 emottog l. andt-Marskalken avis om Konungens önskan att riksdagen kunde slutas d. 10 Juni. Man tror, att detta päskyndande möjligen kunde varit blott en tillatlig fint, för att i dag förmå Borgareoch Bonde-Standens Nämnd att rotera ang. de delar af Extra Stats-regleringen, hvarom Bonde-Standet haft betänkligheter att rösta, då Adeln och Pre-te-Ståndet icke godkånt sådana roteringspropositioner, hvari Ståndets mening fält göra sig gällande. Förstärkta Stats-Utskottet bade neml. sent i går eft. m. blifvit helt plösligt sämmankalladt tills i dag på morgonen, och votering-propositionerna voro ej en gång tryckta. Nu uppstod likväl, oagtadt hotet med riksdagstrumpeten, en liflig protest emot detta behandlingssätt. Ordföranden Grefve Horn kunde ej gifva tillfredsställande skål för sig; och Nämnden åtskiljdes utan att röeta samt skulla hh S..