Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1841, sida 1

beremot hafva alla de vigtigare grundlags-så ändrivgarne som heilade ifrån 1834 års riksdag och förl. år af de fyra SFianden antogos, blifvit afslagne, och de anförde skålen för dessa afelag äro i allmiånhet så vacklande, ofullständige och i vissa fall obegriplige. att man maste förvånas deröfver. Så t.ex. yttras ang. det beslutade Stadgandet i 361 Reg. Formen, att Åden gamla Bevillningen skulle utgöras intill dess ny bevillning at Rikets Ständer fastställd blifvit och enligt deras beslut vidtager : att H. Maj:at icke ansett den grundsatts kunna godkännas, att ny reglering af Bevillningen mä vidtaga när som heldst under årets lopp. emedan häraf skulle uppsta oreda vid liquiden ej mindre mellan uppbördsmannen och de skattskyldige än ock emellan de förre och Stats-Kontoret, oaktadt ingen anledning finnes till att Rikets Stånder någonsin ifrågasatt att beräkna ny berillning från annan tid än vid nytt uppbörd-ars början. Det visserligen i andra afseende öfverflödiga, men för Statsmagtervas moraliska pligt vigtiga. stadgandet i 5 72 Reg. Formen, att Banken endast egde rätt utgifva kredit-edlar som i Riket såsom mynt må erkännas, så vida de efter deras lydelse af Banken inlösas, afslogs på grunder, som jag vagar påstå hvarje Svensk mäste tro vara ren Ebreiska: t. ex. att känslan af rättvisa måste småningom återföra till de aritmetiska beräkningar, från hvilka ingen nation någonsin kan aflågs-na sig, utan fara för vadliga tilldragelser, som föranledas deraf att allmänheten saknar ntväg att tillfredsställa sina behof (2): att ett finanssystem icke kan ordnas, utan på egande råttens orubbliga grunder: att ett sådant system är beroende af mer eller mindre gynnsamma tidsomständigheter, samt slutligen: att det (systemet) är på en gång lagstiftningens verk och underkastadt infiytelsen af de lyckliga eller olyckliga skiften, som höja elier sänka nationerna, och hvilka ätven Sverge fått erfara. Den af Rikets Stånder antagna utvidgningen af representationsrätten för allmogen, till alla besutne fHemmansezare, hvarigenom de hittills uteslutne ega