Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1841, sida 1

Det är en ren förstånds beräkning, imedeVvilk nHjertat icke öfverensstämmer; och häri sks grunden, att deras framtida principer blifva-Jacklande, icke styra med tillräcklig energie på i. få-ra resatta malet. och detta djerfva törsök slutas med en betänklig katastrof. i Men hvilka och hurudane farorna än må tärä. så fordrar landets financiella tillstånd ovillkorligen en radikal reform i stafrslushällningen. Efter den allmänna verldsfreden trodde Engelska ministeren, ätt ges nom blotta verkan af amortissementsfonden smäåningom blifva qvitt de stora statsskulder. som Pitt konträs herat till skydd för Engelska aristokratien. Men då ständigt nya lån maste göras till betäckande af deficit, så visade dem fHeicardo cch alla andra statsekonomer grundligen, att hela operationen blott vär ett törderfigt spege!täbteri. genom hvars utförande man dessutem förlorade stora omkostnader. Mai upphäftde dertöre hela Sink ing-fonden och bestäms de öfverskottet al revenuerna till statsskuldens dör dande. Bedrager oss icke minnet, sä stego ivkomsterna da till femtiofem millioner t. och utgifterna till femtio. så att ett rent öfverskott af fem millioner aterstod. De Lausoliderade ticproceuts-statsobligarionerna stodo då 96 pCt. Hur mycket har allt detta undrat sig? — Starsobligationerna hafva oaktadt ireden fallit till 00 pCt och inkomsterna till ungefär yrariC-ju C. och det är icke mer vägon fråga om nagot åfverskott, utan om ett öppet erkändi desict. kegeringen sjelf uppger det till esrea två mil: lianer C; Hr IIlume heräknar det till fem, och Dr homring ärvda till -ju millioner St. — Under sådave omstärdigheter blef derföre intet annat öfrigt, än att antingen lemna fältet. eler träda i spetsen tör den kommerciela reformen. Denna våg ha Whiga mid gt beträdt till icke ringa öfrerreskning för deras me tstandare. Deras plan bestar förnämligast i uppe sä:vandet af den gamla -pannmalsbillen och i införandet at en bestämd tull tör utländsk spannmål, hvilken, såsom man förnimmer, skall bestå i 8 s. tör Quarter Hvete: vidare i nedsättande af tullen på socker ech träåsLirke. Med den första punkten asyfta de att fylla den arbetande klassens magar ech med alla tre att fylla statens tomma financielia fickor. Pa detta sätt hoppas de med iillsörsigt, att icke blott sabricera varor till billigare pria, utan äfvLen. att genom tillaten införsel af andra läuders afkastning förma utländningen att företrådesvis köpa af dem. Deras valspråk skall derföre tram deles blitsa: Bröd för godt pris inom eget land och rättvisa mot andra länder. Under detta sakernas förhäållande kan en madifibation af Narigation-akten icke länge uteclitvag emedan eljest andra nationer likaledes skola så sig tour gna att infra en Differenstull, säsom redan skett i Fiankrike, Spanien och Holland: Vi tvifia icke, att Engelska ministerens tendens riktas ders hän. att — ivunget eller frivilligt. följden blir den samma — efter hand inöra så mycken handelsfrihet, som later förena sig med fordringarne af dess fina. ciela behof. Nationen kan endast ega bes stand genom en kolossal Handelsoch Indu-tri-rårel-e; men hvilken åter blott då blir verkställbar, vär man handlar billigt och rättvist mot andra länder. För att med säkerhet ernå detta mål, har Engel-ka regeringen i sednare tid öfver allt utrikäes. hvilket icke lär undgått någon uppmärksam i-Fadare. sökt att företrädesvis sluta sig till folkintetessena och derigenom täcka sypmpathier. Om den af MWhig-mini-teren beträdda tanan I theorien är den alldeles rätta, så aterstar libväl att utreda den tragan: em det äfven skall lyckas dem att göra densamma gällande i det praktiska lifrer? lärda strider skall det visst kosta, då Tories vål sbola lata alla sina minor springa. i Men elden, som redan sedan lång tid börjat glimma under a-Fan, begynnar no att slå utiljas så lagor. och waste naturligt vis alnta med, att all: celes tillintetgöra brännämnet och orsaken, det hitrill-rarande Finansoch lendels--y-temet. Utrikes han denna tilldragel-e så mycket mer luant åskadas, som blott en inre nödvånd ghet slutligen tvingar England att handla rättvist. Först måste förändringarne i Tulloch fsandels-väsendet sogas efter främmande tolkslags hilligare bestämmanden, innan fråga kan blifva om att bevilja dem cons ce-sioner; och sedan detta skett, kunna ined dem ufslutas handels-fördrag, som hvila på sann feciprocitet. Men en märkvärdig Nemesis möter vår blick vid denna tilldragelse, förkunnande en högre, ständigt rättvis Försyn. Samma stora sum ma, som Pitt bortslösade, för att rädda Engelska högadelen (Nos bility), lycktar slutligen med att tillintetgöra samma aristokrati makt, och de stora kostnaderna för orättvisa handelsfördelar skaka nationens economi i samma ögonblick, som segerrika skeppa hvilka Englands störste statsman — Canning —