Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 maj 1841, sida 1

Engelska Finansoch Handelssystemets hotande förlall. Den kolossala och vidt strålande Statsoch Industri-byggnad, som Engel-mänren appfört i den heterogena och sällsamma föreningen af frihet och aristokruatiska privilegier. har bedrägligt bländat mangen v lig betraktare. Redan ofta hafva de aterljudando h glän-ande sec kningarne af den sörra blifvit. utan vidare djup pröru ng. till-krifna de senare, ehiur blott dessa åro skulden till de närvarande törliallanden, som hota nationen med en katastrof. Liksom alla privikezerade stånd Hh klasser. hvad namn de ån må bära, med tiden tördjnpat sig i sina materiella fördelar och afsöndrat sig från folket, på hvars rättigheter de gjort intrång. så har det ock vatt med Engelska ari-tokratien. Fjelfva det offentliga stat-lifvet, af hvilket det omgafs och närdes, kunde icke alhålla densamma från denna riktning. Det tjenade sastmer till art öka dess yttre glans och -kadliga makt. — Da Franska revolutionen ntbröt, hade den Engelska högre adeln Nobility) redan längesedan skilt sia från folket, hvilket den dock lyckades öfvertala, att dess egen existens vore i fara, då det lik väl var adelns. som alfvarsamt hotades. Utan att lata denne vulkan rasa ut i eget land, trädde adeln inom skrankorna mot det härjande elementet och lyckades att älven föra alla andra folkslag in i striden. Med Napoleon. som skapade en ny aristokrati, skulle den väl törlikats, om han ej med krivisk energie och ihärdighet kraftigt bjudit spetsen mot alla dess kommerciella pretentioner. Knappt hade den så mycket fruktade jätten fallit, förr än Engelska ar:-tokratien åter hemligen fortsatte sin förra egoistiska riktning och till och med senare offentligen skiljde sig fran folkets interessen. hvilket den nästan qväft med sin kalla omfamning. Den ädle Canning, för hviikens ljusa blick och varma själ Fåderneslandets stora faror icke blefvo förborgade, bemödadle sig förgälfves att sätta billiga skrankor för den aristokratiska egosmenalltmer uppsvällande ström. Han aktade sig lih väl sorgfälligt för hvarje öppen strid. emedan han väl viste, att en sadan, om ock segerrikt förd, libsäl skalle i grunden skaka det inhemska finansoch handels-systemet. Sjelf dukade han under af arbeten och ansträngningar sör sitt Fädernesland. och med honom försvann äfven Englands enda tillförlitliga och säkra led-tjerna. Tory-partiet tattade ater statsrodert, och nu var icke mer nagon utsigt förbanden. att komma ur den kommereiella och financiella labyrinth. i hvilken man törirrat sig. Den andra Franska revolution utbröt. och Engel-ka folket, i stället att bekämpa den, begärde ParlamentsReformen. Densamma föll i händerna på Whigs, dem man ännu tör ingen del kan anse såsom folhets ovillkorliga vänner: de hafva en lika så stor jardhesittning som Tories. och för dem är national-förmögenhetens intrång genom spannmålsbillen lika så angenäm som för deras motständare. Statsmaskinen, som började -ånderfalla. upplappades något litet. och man upprätthöll den gamla politiska och financiella byggnaden. Tories, ehuru momentelt vid denna folktornering af sina motständare kastade ur sadeln, uppreste sig äter långsamt och förnyade striden genom den dem egna och genom materiella interesset erbjudna ihärdigheten. Då de förlorat den stora reformslagtningen och icke mer förmådde att hålla öppna fältet, började de ett förderfligt Guerilla-krig, i hvilket de snart visade sig såsom fulländade mästare. I detta hafva nu Whigs ej blott vid de ensklldta valen, utan äfven. i Parlamentet legat under. Det är saledes icke af deltagande för folkets lidanden och icke af öfrertygelse, att de ställa sig i spetsen för den kommerciella reformen, utan endast af välberäknad egennytta, för att ej öfrerlemna regeringsmakten åt sina mångårigt förhatliga motståndare.