Riksdags-betraktelser. AUEEllSmea märkeliga tilldragel-er, som gifva anledning till ej-:ärdeleupphyggliga betraktelser, hafva egt rum vid riksdagen, sedan vi sist. noder rubriken: Riksåret, kastade en granskande blick på dess utveckling. Vara lä-are hafva dock, genom vara Stockholmskorrespondenters försorg, ej saknat noticer deröfver, dock förmoda vi, att det ej är dem emot att fa dessa spridda noticer nagot samlade och atföfjda af behhöriga teflexioner. säå-om en ledning för ytterligare ena öfver de tänkvärda söreteelser, som på senare tid visat sig på riksdagens syukrets, dels uppstigande fran Ständerna-. dels från regeringens sida. Och tänkvärda äro de ätven i högsta grad, hotande, likt askd ora moln. sta de på Fåderneslandets horizont, hafvande med anarkiens chaotiska blixtar och stormar. Matte vi blott ega förmåga att ätrattställa dem i den varnande gestalt. som de synas oss. på det besinnivgen hos dem, i hvilkahånder fäderneslandets väå ligger, matte aterkomma. innan det blir för sent, Dertill fordras d ck framför alit att gå till grunden. till det första skenbart obetydliga ursprunget till dessa hotande ut-igter. och det är. utan tvifvel de reaktionåras sanslösa asido-ärtan e arab lag. endast för att få fram sin tillhas asy tande vilja: Landt marskalkens. Erkebiskopens och senast äfven borgerskapets talmans. uppenbart armin -tone mot grundlagens anda -tridande. propasitions-nekningar. antagandet af nej för ja 0. . v. Hvad sar naturligare. än att de. som sett att de stationäras och reaktionåras syften på detta våldsamma sätt gatt igenom, ville försöka. om det ej kuvde verka lika så mycket att neka att vocesa, som alt aneka Öorund!äg-enliga propositioner till votering eller också sjelfva voteringenverks ältande, da man ansåg det ändamalsenligare att antaga blandade skrik för bifall till sina önskningar. lerifran Bondes andets beslut, att ej deltaca i förstärkta statsutsbattets voteringar med mindre åveu deras förslag: merendels utgående på en förnuftig förminskniog af de oerhörda extra statsanslagen, toges i betraktande. IIvarthän dock en sådan atgärd skulle ledas är lätt att inse: till fullkomlig stagnation eller till upplösning; men huru långt detta till-tand kunde gripa omkring sig, det är deremot omöjligt att förut-äga; ty hvem kan veta hvar kulan träffar. när hon en gang är afskjuten. Att imellertid det enas som det andra skulle leda till törderf, är -äkert: ty antingen machineriet stannar eller gar sönder, är verket för-tå dt. Dock, ännu farhgare symptomer i samma syftning innebär behandlingen af represens tationfragan hos Adeln, Presterne och Borgarestandet. Nagot dykt har säl knappt törefallit inom en rikstörsamling, om ej undler full revolutionär atorm, som att ett förslag, bygdt på redan grundlagsenligt faststälda principer, helt och ballet förkastas. så att den orimligheten inträsstat. att grunderna för representationstörslaget: allmänna val och två kammare stå qvar: men hvarje förslag bygdt på dessa grunder förkastas: ty det är ej aterremitteradt till tärändring. hvarden vill sin helhet eller till sina detaljar. utan förka-tadt i klump. med den förklaring af visas att förstärkta statsut-bottet-. grandlag-enligt. till hvilande till nästa riksdag untagna. för-lag. betyCde alideles ingenting. Och detta utgick isynnerher från Prest tandet. från det stand, som borde predika frid och ljus med ord och gerning: ty Erkebiskepen var det. som förklaratle sig alldeles inte kunna göra preposition till antagandla af tepre-entation-sör laget och ett par Bi skopar, hoaribland i-ynnerhet Fliedrn) tar det, som y:trade dessa grundiagen föraktande ord. Men ve dem, som förakta lagen, som ej halla all menoblig ordning för Guds skuld, de nedkalla ötver sig ansvaret för följderna af detta och alla deraf uppspringande lagbrott. för den brand. som derigenam mahända utbrister öfver land och tolk: ty hur kan man begäras att andra skola halla lagen, da sjeifva Jäset. sjelfra väktarena öfver detta tridenoch kärlekens bands ej mer sammanhalla det. Anse de sig på tet sättet; genom Christus, vara höjde öfs ver lagen, så bevarnoss Gud fran en sådan befriel-e; glömma de da, att han kom ej för att upphåfvas utan för att fullborda lägen och om också, till följe af men-klighetens stäglieter, denna och dylik förargelse måste komma, må de och alla. som åsidosätta det rätta, betänka det Ver? som utropas öfver dem genom hvilka förargel-e kommer.? En enda röst höjde sig dock inom detta godtyekets stånd. som kunde försona oss dermed; men som beklagligtvis förblingade. likt en ropandes röst i öknen. Det var Geyers: Evigt blifva dock hans ord iupräglade i nationens tacksam) Med skål tycks accenten Spå detta! namn vara