Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1841, sida 1

bringa å bana, emedan utgången nu visat, att de tre Stånden, med sina talmän i spetsen, utan all fara adidosätta både forwer och allmän opinion. Blifrer åter ett förelag hvilande, om ock emot de tre Ståndens vilja, är det ej så lätt för dem att i framtiden förneka deras pligt, att bringa denna fråga till ett resultat: äfven om sjelfva det hvisande förslaget icke skulle af alla fyra antagas; och bändelserne skulle till och med kunna så foga, utt ett enigt antagande mäste ske, i trotts af den ovilja, som hos en del af Ståndspersonalen råder emot reformen. Man kan nästan med visshet motse, att Adelns och Preste-Ständets förhållande vid denna riksdag till den grad stadgat tänkesättet emot den förras sjelsskrifna lagstiftnings-rätt och det sednares personliga samman-ättning, att nationen alvarligt kommer att yrka afskaflaudet af den förra, och att det verkliga Presterskapet genom mera enighet vid valen skall göra sig oberoende af de Biskoplige och Consistoriales. Församlingarnes prester hafva en sann fördel i en national-representation med samsåldta val, dels genom den stora och ådla inflytelse cn sådan erbjuder dem. oberoende af hierarkisk gunst, dels derigenom, att de slippa det dryga riksdags. underhållet. Kunna Städernas innerånare, på öfvertygelsens våg. göra sina billiga rättigheter erkända af de burskaps-ågende; som uåsta gang ännu hatova uteslutande valrätt. torde älven en temlig sturk vilja då finnas hos Borgar-Ständet, och änigangen kan således blifva hättre än man ens kunnuat iärmoda; ty, medgiivas bör att problemet att låta en politisk korps besluta sin egen upplösning, icke år lätt. Landt-Adeln skulle, vid ett sadant iilltälle; kunna visa sin Hrrasi: ty den behlöfver ej då. säsöm un. under sragans successiva beredning, ligen vid riksdagen i ett helt ar. Det definitiva besittet kan nemligen blifva föremäl för första riksdagsmåänadens förhlandlingaroch i-andt-Adelna härrara för. Utskotts-sättningen kunde lätt förenas dei ds ( sanning! det vore en Landlling. som skulle godtgöra mycket af de olyckor, som Hofoch Enibete——— — — — — — — — Adeln i de sista tiderna adragit Sverige; Men hvarföre lem na sig till tankan på en oviss framtid; då man ej ännn vet. om ense ett definitivt beslut kan komma i fråga vid en blitande tik-dag? Detta beror un af några få rösters och vi tors de komma att erfara, förr än vi tro, huru lätt nas gra röster vinnas, af dem som magten åga. Det omtalas här numera utan allt förbehall, hvad i Jag I mitt förra omnämnde, nemligen att de starhaI ste iinpolser enskilt pöras på Borgare-Ståndets perSonal. sör att vinna pluralitet åt Kabinetta-Ka-anslaget. Löften och hotelaer ombpta; de som hafen I i Ä Ä 4 . h ö något att begära eller beraka för lokala in tere-sen sinekas med försäkringar; de som tillhöra körporas tioner och skrån förespeglas att förändringar i deras nu ävarnde företrädes-rätticheter komma att ske, åieräst de icke bliva medvötlige. En af Stockholm representanter har redan inom Jtskottet svikit sin vid fragans första behandling yttrade mening: Fn annan. malare till professionen, har ifrån samhällets höjder blifvit förevisad en tafla; der den stora skrabusen: En gemensam Handiverks Societet, (se nytt förslag till ilandtserk--Örtning) funnits målad ned så bistra färger. att om ej mannen varii så pasd hemma i perspektivet som han år. han säkert trott spöket vara närmare än det år. Brad Gubbarue med -haper visat Hr llalling ifrån Melo å, vet Guds nnen icke lärer det varit hans hancn: hemtåntande upplysta och sosterlands-sinnade stads-n.enigliet: ty mannen. som så plötsligt slog I kull repre-entationfrågan i Stäåndet. har nu i största hast äfven fatt den GftU gelsen, alt 30.600 Rdr Beo fräste årligen gifras till afbetalning af den så kallideKabinetft-Kassans skuld, hvilken vi numera veta till full evidens icke är någonting annat ån salic Bartheleny — fondens färbindelscr. sov man helt knay ehändigt låätit ölrerflytta på Minister Statens recsagörelart; och det sä, att icke en rång KolonialKaens intra-sling med kabinett--RasCn, kannnat at Giefve Ilorn och hans medrepresenianter i Utkottet fördöljas. Det påstås, att oafsedt den större Karakters-fasthet som man har aft ötvervfanati det Förstärkta Stats-Uftskottet, antalet at röster scm der måste berekas, skulle blifvit mycket störte. Detta har vållat de starka påkänningarnes em ch möjligen 6 å 7 af Borgare-Staudets rcpresentanter skulle vilja försaka de börgar-kronor som vämat dem vid hemhomstend. Större i röstantal . lärer ej behofret vara, emedan en hel hop 1Aan törat be rskastat cklöfven för ollonen. De enskilta försöken sågas hafra gått ås långfå att en af puvrarande rädgitvare yitrat till en nepiasentant; under harmen att böra de öppna själen till denues alslag: ja! brad vill pi vi -kKota gårar ej angår det oss hrad Wetterstedt gjört; griäf np honom och Lång henaon; men vi måste honerera I i ) Statens förbindelser! Sadant sprik föres af dem, sc 1: Al oda hasen sa MN FRE AA Mr — (