Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1841, sida 1

(Insändt.) Fragmentariske reflexioner. Sinnen, mer vande vid att beräkna, än att verkligen veta, det vill säga, att icke se ett folks lycka annorlunda, än i inventarium af dess rikedomar, skola kanske svårligen fatta nyttan af jemförelser i dessa afseenden. Det bar blifvit modernt att underkasta allt calenlen och dermed har uppstått en djup torrhet i inrättningarne. Menniskan har icke mer blifvit betraktad såsom ändemål, utan såsom medel, och den dag då den blef jemförd med penningen, upphörde hvarje administratif moral. Från samma kålla hämtar vår lagstiftning och ånnu mera vår i oskick komne lagskipning sin corruption, och man kan icke kasta ögat på lagskipningen utan att vara frestad med Pygmalion utropa: det finnes hvarken själ eller lifderi. Methoden har visserligen sine rättigheter, som mäste respecteras, men den lagstiftare och till och med lagtolkare, som icke förenar kännedomen af menskliga hjertat med förutseendet af passionernes spel, Jiknar desse kalla efterapare i konsterne, som aldrig hafva förestält annat, än den döda naturen. Arbete utan product, upphör af sig sjelf, och product utan arbete, försvagar i mer ån ett afseende hvarje samhälle. Desse tvenne omständigheter böra således bibehållas uti en viss jämnvigt. Alt har sine gräntsor: för mycket ötverflödande och lättade producter, förkasta arbetet; för mycket ringa och försvårade. medföra modfäldhet. Deraf följer, att delningen af hand-arbeten, afseende beständigt att tillöka producterne och förminska arbetet, leder därhän, att bryta jämnvigten imellan desse tvenne samhällets elemenier och liknar i sitt afseende en slösande natur i ett sördärfvadt tidhvarf: Arbetet, som är dygdens stöd, upphör och Lazzaronernes regering inträder. Skulle nu så illa åtbära, att lagskipningen då finnes i närvarande lama, om icke urartade skick, vore samhället blottstäldt, och häraf följer uppenbart nödvändigheten af en skyndsam och noggrann uppmärksamhet å lagskipningens förbättring, egentligen genom en närmare controll åz domarens vilja och förmåga. Det följer vidare häraf, att vid domares tillsättande endast förtjenst och skicklighet och icke recommendationer eller slägtförbindelser tagas i anspråk: en destomera angelägen omständighet, som lagen äfren i närvarande skick icke föranleder de mångsaldige skiljaktige meningar, hvilka sig förete, den ene falskare än den andre, fastån sanningen icke är mer än en och bvilken för den kunskapade och tänkande domaren alltid ligger öppen. Begripe den som vill. ånd t. Man läser ej utan billig harm den sanningslösa upsatsen i Handelsoch Sjöfarts Tidningen för d. 3 d:-, angående ett i gamla slussen härstädes funnet lik, då man vet att rätta förhällandet varit följande: Så snart liket var funnet och uptaget, underrättades derom vederbörande tjensteman, hvilken ock genast, biträdd af Nämndeman, på stället anstälde ett noggrant polisförhör öfver händelsen, hvaraf endast inhemtades, att den numera aflidne Anders Jonasson om aftonen d. 11 Mars varit synlig på Edet i öfrerlastadt tillstånd. Härefter besigtigades liket, men intet tecken kunde förmärkas, att ofvannämnde Anders Jonasson blifvit på något sått våldförd, då således förmodades, att han i mörkret och i sitt öfverlastade tillstånd oförsigtigtvis kommit i slussen. Liket aflördes sedan till ett för detsamma stådadt och upeldadt rom i klärad-häktet (den enda allmänna byggnad härstädes), och att den döde menniskokroppen, derför att den insattes i ett rum i häradshäktet, förlorade eller led något, kan jag i min ensaldighet ej begripa, ej eller tror jag, att den menniskoämme insåudaren, om han härstädes egt något bus, öpnat sina rum för likets mottagande. Här vidtogos nu räddningsförsök af dertill skicklige personer. Veder