som kom från himlen neder här i gruset, det enda, ty det nedsteg intet mer. —— Det ljuset ensamt frålsar oss ur våda; ö det lyste fordom öfver Bethlehem. I ringa krubba var det till att skåda, var både Gud och menska, kärt för båda; det lyser alla ifrån jorden hem. Och vise männen ifrån Österlanden, ifrån Orontes I), ifrån Gangesstranden, till krubban bragte rökelse och gull; med verldens frälsning låg den krubban full. Ett barn ännu, snart vexte derur anden, Fridshjelten, som ej kom med sköld och svärd och blodig klädnad. men på mäktig skullra han bar dock synderna utaf en verld, och der vardt lugn, der åskor hördes bullra och natt och mörker stormade sin färd. Och saligheten, spm i 2) fordna dagar, i tidens morgon redan bortspild var, utaf det första 3) fallna menskopar, steg upp igen, då lyddes himlens lagar, dä byggdes himmelriket åter opp med tro och kärlek, tålamod och hopp och menskan lärde älska bröder. — Frid, förakt för död, för verlden och dess strid, begår att älska alla och försona. de byggde alla i hans törnekrana. Ek bröts af stormen, vassen böjdes ned. men steg igen, det vilda sjönk, det ljufva 4) steg upp, Roms Örnar föllo. vänlig dufra sin silfvervinge genom rymden spred. — En jungfru, skönast, renast under månen, en obefläckad födde Gudasonen. I öknen Tigern i sitt blodbad samm, och fram gick Lejonet af jada stam. Gud fader gick utöfrer stjerneringen:; men sonen gick på jorden följd af ingen — och ångren sig för krossadt hjerta slog, och hatet grät, och himmelsk sällhet log. Afsked från vännerne i Norden. Jag far ifrån Er, hår är mig för kallt, för grå är himlen och för oskönt allt. Jag går till Södern, till dess blomsterångar, der palm, der lager högt sin krona bär, orangens guld och drufvans röda bär mot jorden digna, och på harpans strångar den glada skalden lifvets skönhet lär. Jag vill se gamla minnets enkesäte, på kullar sju, der fordom Roma låg, der Tibern ännu drar sin gula våg, glömd och vanhedrad. der nn munkens låte är hördt med darrande och folkskygg håg, och psalmer messas ån utaf kastrater, der Maro sjöng och Cesars hjeltedater beprisades uti triumphens tåg. Ja, ännu längre bort jag aktar och gladt jag vandrar med min lyra kring. Jag vill se Hellas, minnets lifgeding, der Tysken grubblar nu och Turken slagtar 5) vanartad, falsk och fegsinnt son af höge Plato, höge Åloeoniden 6) och af Miltiades, som kom ur striden emot Barbarerna på Marathon. Jag vill se Jordans flod och Salems tempel 7), der David slog sin harpa och hans son sjöng höga visan, visornas exempel, profetiskt hänryckt och med samma dån, som vinden far med 8) öfver Sårons 9) liljor och knäcker högmodenas skilda viljor. Jag dricka vill af Ridron och af Jordan och bada mig i dagarnas fullbordan i Siloas dam, i Döda hafvets våg, der fordom Sodom stod, Gomorrha låg, nu en förstenad verld, som oåtspordan Gud dömde; — beck och svafvel jagar nordan på vattnet kring, de döda paddor likt, — det hafvet är ånnu på under rikt. Ej Owan, som Aftonbladet, Gud vet, efter hvilken geografiP, bar det. Ej enl. Aftonbl. uti, hvilket likasom 3) det här borttagna A. B:s redan vore ett fel mot metern. Det senare förderfvar äfven meningen. Såsom A. B. har det: men steg igen det vilda, skönt det ljusa är utan både rim och räson; ty ljusa kan ej vara rim på ?dufva, och någon råson finns ej i hela raden. Här bör ej vara punkt såsom i A. 3. I Aftonbladet stär högre Maloniden?? Det år en, åtminstone för oss, obekant storhet; MMöeoniden benämnes. deremot Homeros etter sin supponerade härkomst från Moeon. PE ) Ej Jordan flod och Salomo tempel enl. 4, B Det vore lika oriktigt i grammatikaliskt 01 metriskt hänseende. Ej )ned, såsom i A. B. 9) Hvarför har 4 B. blott Saron ? : som