Article Image
... ——— ——— —— ——————— Stockholm, den 13 April. (Från Red:s Korrespondent). Striden i Stats-Utskottet ang. anslaget för kabinetts-kassans såkallade brist, hade varit mera betydlig, fån jag vid tillfället af mitt sista brefs afsåndande hände. Den minoritet som yrkade att tillstyrka anslaget räknade 10 röster. hvaribland (siresre Horn, Biskop Hedren, Prosten Stenhammar, H:r Moberg m. fl., och deras skål hafva, besynnerligt nog, grundat sig uppå en del uppgifter som de förklarat sig hafva erhallit, af den ömtåliga naturen hrilken grannlagenheten? förbjuder att inför allmänheten framlägga. Man väntar nu att få se, om dessa skål kunua meddelas i reservationerna, eller om de blott komma att hviskningsvis användas för att förändra opinionen i förstärkta Utskottet, der denna fråga slutligen säkert kommer att afgöras. Det synes måhända besynnerligt. att behöfva befara att två Stånd skola stadna emot tvenne i en fråga af den enkla beskaffenhet som denna, der lagöfvertrådelse icke endast på det otvetydigaste sätt egt rum, utan hela kedjan af Regeringens handlingssätt utvisar ett så djupt förakt för de rättigheter Nationen äger att genom sina ombud atöfra, och en så oerhörd glömska af konstitutionella pligter: men så står det emediertid till med vår Ständ--representation. Preste-ÅAtåndet, der Nationen borde hafva att vänta sig den vördnad för de verldsliga lagarna, som upplysningen alltid bör företrädesvis ingifva. och som i Sverige, genom folkets betydliga uppoffringar, borde Aga nog sjelfständighet att ej af de svagaste motiver förgäta deras egenskap af nationens representanter, är olyckligtvis genom bristerna i valsättet och den falska ställning hvari den half-kathol-ka hierarchiska formen försätter det, så ringa att påräkna, att äfven den solklaraste pligt, såsom medborgare i en efter Greoandlagar styrd Stat, i detta Ständ finna få, oftast vacklande försvarare; och det betänkliga i detta förhallande ökas ännu mera, då man ser Ståndets handlings-ätt, äfven i frågor, som ingå, i sjelfva grundvalarne för menskliga samhället: religionen, menskligheten, eller som jag skulle vilja kalla det: verldsborgerligheten. I detta afseende måste jag åtminstone tillstä, att ibland allt hvad jag sett af Sverges 4:ra lagstiftande korpser, under de 30 åren vi haft koustitution, alldrig någonting så djupt sårat min känsla, så nedslagit mitt hopp om möjligheten af någonting storsinnadt och ådelt i vår närmaste framtid, som PresteStändets beteende i frågan om Jude-emancipationen. Då man betragtar de satser som vid tillfället framztåälldes af de sig så kallade Christi tjenare, på första dagen i påskveckan, finner man hurn litet på dem verkat uppmaningen att halla Pasken icke uti den gamla surdegen, icke uti ondskans och arghetens surdeg, utan i renhetens och sanningens osyrade deg. Alldrig har sanningen af den goda herdens ord, om de lejde herdar, som vid ulfvens äsyn öfrergifva fåren och fly?, visat sig så klar för mig, som då jag läser våra riksdage-presters falska citationer och vrängda uppgifter om de arma judarna, och de concessioner de predikat för en folkopinion, som blifvit bestyrkt genom anonyma billetter, m. m. Jag ville vål fråga, huru dessa Apostlar utveckla andan af den höga planen: ett fårahus och en herde: och med verklig håpnad lägger jag bredvid deras riksdagsyttranden, dessa ädla och stora tankar som Tysklands lärde och aktningsvärde predikanter, ofta midt ibland katholska befolkningar, yttrat i samma ämne. Med bedröfvelse tvingas man till den fråga, hvad nationen väl har att i sina politiska angelägenheter vänta af ett presterskap, som om mensklighetens allmänna rättigheter kan äga så inskrönkta begrepp. Lika litet jag kan gilla, att en regering, som enligt landets grundlagar endast gemensamt med Rikets Ständer äger att besluta lagars förändrande, sjelfmyndigt företager sig att asgöra ett, i så många afseenden med lagstiftningen inblandadt förhållande, som den säkallade Jude-emancipationen; lika litet det förundrar mig. att några klasser af handlande och näringsidkare. som i Judarne inbilla sig få svåra medtäflare i sina yrken, söka att motverka deras friheter; lika litet det kan förefalla underligt, att massan af folket ieke ännu hunnit lyfta sig till religiös fördragsamhet,

17 april 1841, sida 2

Thumbnail