Ett ord om Representations-reformen. Fösta Konstitutionsutskottet har således afgjort att Svenska representationen skall fördelas på tvenne kamrar.? Vid första påscendet tyckes det derigenom hafva tilliatetgjort det förnuftsenliga beslut, det fattat med afseende på allmänna val; och vi hafra tillräckligt uttalt vår mening om ändamålsvidrigheten af tvenne kamrar, i denna benämnings vanliga betydelse, för att ytterligare behöfva försäkra, det vi ej skulle dröja att förklara ett sådant beslut för stridande mot all konseqvens., allt sundt förnuft, och det i trotts af både Tocqueville och — Biet; ty 1:o torde de få fördelar Tocqueville tillägger Nord-Amerikanska tvakammar-systemet, vid närmare skärskådande. blifva blotta chimärer eller åtminstone den hufvudsakligaste deraf: förekommande af öfverilade beslut, lika lätt och såkert, men fortare vinnas genom ett förnuftigt enkammarsystem; och 2:o tillintetgör en, på vanligt sått organiserad, tväkammar-representation, hvari vissa personliga eller ärftiiga prerogativer, eller på annat sått skeende val, berättiga till inträde i öfversta kammaren, den lyckliga enhet, som genom allmänna val måste åstadkommas, och inför äter en splittring i nationen, nåra nog lika skadlig, om den tvåeller fyr-delar densamma. Men, Gud ske låf, det af Konstitutions-utskottet föreslagna tvåkammarsystemet år af ett så oskyldigt slag, att det är så godt, som vore det ett blott enkammarsystem; ty den ena kammaren skall väljas ur den andra, allmänt valda, så att man gerna kan unna formstöprarne att till namnet få sin vilja fram; någon annan skilnad än namnet tyckes ej vara mellan de föreslagna enoch två-kammar-systemen, hvarför ej heller nägra särdeles anmärkningar äro att göra deremot hvad formen beträffar. Vigtigare åär tvifvelsutan det af Aftonbladet anmärkta törhallandet, att de 250 valkretsarne. som skulle ega rum vid enkammar-systemet, komma att förminskas till 175, vid tvåkammarsystemet, och att det alltid blir låttare för en regering eller ett parti att verka på färre ån flera valkretsar, samt svärare att utvälja den bästa representant i en större, än i en mindre valkrets. Vi kunna ej heller inse, hvarpå en sådan förändring förnuftigtvis kan grunda sig, och den lilla vinst man kan beräkna i pekuniärt hänseende, genom förminskningen af valkretsarnes och, till följe deraf, riksdagsmännernes antal, bör väl ej ens komma i fråga. A andra sidan frukta vi. att om regering eller partier verkligen vilja förskaffa sig inflytande vid valen. detta, med högst obetydligt större ansträngning, kan ske nästan lika lätt vid 250, som vid 175 valkretsar; men komma vi endast en gång så långt, att vi verkligen få allmänna val och två kammare, enligt Konst.-utskottets förslag, hvarpå man nu väl ej gerna kan trifla, så står det att hoppas. att korrektiv mot möjliga missbruk äfven blifva uttänkta och införda och, om det skulle behöfvas, valkretsarnes antal förökade, ja, t. o. m. rent enkammar-system infördt; ty om endast Enighet först intrådt, så kommer Kraften af sig sjelf.