Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1841, sida 2

hors besynnerligt, att i de alära gediegnaste emutsprodukter af denna sort stöter man numera ofta på preste män ; och änno egnare fir, att historien visar ose enahanda förhällande vid flera epoker af samma beskaflenhet och samma utsigter. Tillvexten i bitterhet är också icke svår att förklara; med hvar dag få de g od e publicisterne nyn dementier. Först ropade de mot all opposition, ullt klander, all liberalism: det äCr endast publicisternea ingen annan, som klandra och visa obelätenhet; låt oss höra nationen, sa skola vi få böra annat. Kommo så nationens ombud tillsamman ; och det befans snart, att de yttrade sig i samma anda. Då visste de gode intet annat råd. än utt förklara, det ombuden blifvit efter sin hitkomst tubbade och intalade af den rabulistiska pressen, och att de alldeles icke uttrykte k om mittenternas tankar, i fall man blott finge höra d e m. Nu vill det sig imedlertid icke bättre, än att åtskilliga de skarpaste oppositionsmännens kommittenter begynt vara belänkte på förökande af ombudens arrvoden, just under förklarande af belåtenhet med deras atgärder. Hvad skola n u de gode företaga? huru skola de förklara detta? Naturligtvis finnes någon skrufvad, gemen förklaring; men hvilken? — Vi få väl se; de gode kunna vara all tng, utom radlöse. Här berättas en löjlig saga, som bland folket gäller för, Gubevars, bokstafligen sann, men som naturligtvis af tänkande menniskor behandlas säsom en besyunerlig Alleg ori. Det berättas nemligen bela staden igenom, anuder det heligaste tysthetslöfte. utt en trätvarden åäsdtame på Norrtullsgatan är i välsignadt tillmåund Om nnodus adquirendi och alla biomständigheter berättas det aldra upbyggligaste snack. som man vill höra, men som är något för vidlyftigt att omtala. Männe icke mannen tigär hbafvaude med mågra roliga, Bremenfeldska projekter om sästningar, kanaler etc. Detta vore en mindre orimlig förklaring, da man besinnar, att fråga är om Norrtullsgatan. där så mängen galenskap redan är född, och det visst icke uf sadana. som det enligt vaturens orduing tillkommer att föda. — Hvarföre subjektet just skall varn trägårdsmöstar, är svårt att säga; men för 18 är sedan skulle det kanske icke varit omöjligt att veta besked.