Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1841, sida 2

2 — MN Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 29 Mars. Om riksdagens slut kan man icke ännu bilda sig ens en gissning. Frän eamhällets höjder har blifvit formligen spridt, att meningen skulle vara att läta ständerna vara tillsaminan, till dess de fattat nägot bestämdt beslut i representations frågan. Svårt är att säga, huru vida ett sådant beslut kan komma att blifva orubbadt. och ännu svårare alt göra sig något klart begrepp om dess anledning. Ingen tror, att man på vissa håll är så angelägen, att nägon ting blifver verkligen tillgjordt i denna fraga; men ett tiligjordt nit kan vara nyttigt till hvarjchanda. Afbrytas öfverlägeningarne, så kan nationen klaga, att dess ombud icke fatt göra nagon ting ; men att låta dem bearbeta saken till bottnen visar en liberal benägenhet, åtminstone en vacker opartiskhet. Man kan ju sedermera vara såker, att ingen ting i alla fall blifver utaf; ett par stand äro ju säkra. Den officiösa pressen har fallit in uti de vildaste toner; sådant ovett har alldrig förr varit sedt i Svenskt tryck, som det Minerva och några smätidningar nu utösa emot de liberale, så inom stånd n som publiciteten; men värre ändock är en just nu i den goda staden Norrköping utkommen ssxgskrist. hvars titel jag ej mins, Den är ställd i orm af bref till Thore vetre och innehåller ingen ting annat ån en glosbok af skällsord, i synuerhet emot Aftoubladet. Utan att få roligt kan man icke läsa den besynnerliga produkten; när ilskan drifves så i stort, ligger deruti nagon ting verkligen dramatiskt storartadt. Man skrattar och his nar om hvartannat åt denna lava-ström af tillmälen och imprecationer. Författaren, som är en underbar blandning af pagliazzo och profoss, lärer vara en andans man, alltid känd för sing skurrilt hätska utfall mot allt s. k. liberalt; han bar dock nu öfverträfsat sig sjelf och förtjänar sannerligen att låsas. Det är an