Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1841, sida 1

Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Rörande de mycket omtalade Brefven, som påstås vara af Kung Il.udvig Pbilipp författade, innehäller Preussiska Stads Tidningen en artikel, hvaraf följande förtjenar anmärkas: Man påstår, ehuru intet bestämdt derom förljudes, att år 1836 blef till Grefve Gasparin, dåvarande Inrikes Minister, erhjudet en följd at bref, dem Kung Ludvig Philipp skulle hafva srkifvit under sin emigrationstid, och hvilkas kungörande skulle kunna allrarsamt compromettera honom inför allmänna Opinionen. Brefven voro deponerade i England, och Hr G. vägrade att köpa dem. Är 1838. detta är visst, gjordes samma anbud till Gretve Montalivet, som afSjog det, såsom hars töreträdare gjort. Afvista sökte innehafvarne eller fabrikenterna af brefven att draga fördel af sin vara, och läto några afskrifter circulera i London, under det de läto förstå, att de ville sälja dem för ett måttligt pris; men det synes, som om ingen haft förtroende till dem, och på denna punkt stod saken vid början af detta är. — Då, i början af Jan. 1841, gjorde Abbe de (3— (förmodl. Genoudej och Marquis D. I.. R — J — (förmodl. De La Roche Jacquelin) en resa till London, hörde der talas om brefven, och sökte efter de för dem okända innehafvarne. Förmedlare dertill blef en viss Hr Bohain, f. d. Hutvudredacteur af Figaro och saillerad Directeur för Nouveautes-UTheaiern, som för skuld måst lemna Paris, och som nu i London på eländigt sätt uppehaller sitt lif? genom uigifvande af en Fransk och Engelsk tidning. B., som igenkänt G., erbjöd sig. man vet icke på hvilka villkor, att förskaffa honom brefven. Också underrättade han snart Åde höga resande att, om de ville taga en frukost hos honom, skulle han göra dem bekanta med innehafvaren af Originalbrefven; de infunno sig och funno der den vidt bekanta fru Ida St. Elhme. säsom hon kallar sig, författarinnan till de fameusa Måmoires dune Contemporaine, hvilka förskastat henne namn af Stora Armens Enka. Hon har nu i flere är letvat tyst i London bos en nexven och arfvinge till den gamla Emigranten Grefve dEntraigues, som var i hög grad förtrogen med Pr n-en af Wales (sedermera Georg 4). och gällde säsom Franska Prinsarnas verksammaste agent hos Engelska Cabinettet. Då Grefven 1811 blef mördad af sin betjent. efterlemnade ban till sin arfvinge en mängd märkvärdiga documenter, och deribland 168 bref fran Hertigen af Orleans (nu Kung Ludvig Philipp). Arfringen förvarade dem, till dess han, af okånda motiver, tillåt Fru St. Elme att begagna dem. Begåfvad med skicklig hand och den just icke hedervärda talenten att elterhärma alla handstylar med sällsynt noggrannhet, hade hon snart lärt sig att efterapa Hertigens af Orleans styl. och med den practiska kännedom hon egde i slika saker, påfann hon snart medel att radera, att skrifra öfver raderade ställen, och att flicka in, så att man af dessa bref kunde göra ett partivapen, och för henne en financekälla. Salunda förfalskade lät hon då hembjuda dem at Grefvarne Gasparin och Montalivet. Men då hon af afslaget tog avledning förmoda, att de såsom 30 år gamla ej egde tillräckligt intresse, fabricerade hon de bref, som uppgifvas vara ställda till Furst Talleyrand under den tid han var Kung Ludvig Philipps Ambassadeur i London. Nu fattades blott köpare. De ofvan omnämnde Herrarne infunno sig, blefvo ense med henne om handeln med brefven, såväl för år 1808 och 9, som för dem som blifvit ekrifna sedan 1830. Hr G. återreste till Paris och ville draga fördel af sitt köp. Men med den klokhet, med hvilken han i 10 ärs tid blandat sig i alla partiintriger utan att väsendtligen compromettera sig, åtnöjde han sig att i sin tidning, Gazette de France, trycka de försalskade brefven från emigrationstiden. De väckte