Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1841, sida 1

känt, att Barthelemy-sonden betalt utgifterna för de frikadetter af Ofrälse Stånd, som nuvarande Konungen säsom Kronprins åtog sig att hälla vid Krigsakademien, i det ögonblick då Allmänna Bevåringsinrättningen fordrade, att en god anda lifvade de tre Stånden. Man vet äfven, att denna fond betalt ett slags besynnerliga löneförhöjningar åt Svenska StatsRådspersonalen, äfven sedan denna vid 1823 ärs riksdag erhöll förhöjda inkomster på Stat; och, som jag tror, ända till år 1829. Åro dessa och andra dylika utgifter måhända sedan ötverflyttade på Kabinetiskassan? Och hvilka andra? ty — blott dessa hade ej vållat ett deficit af 776.000 Rdr. Allt detta måste upplysas; ty, blott genom öppna bevis, att man ej förmåätt på annat sått honorera de enskilta ätaganden, som blifvit gjorda i törlitande på fortfarande inkomster af Ön St. Barthelemy, kunna ännu gifva en skymt af hillighet ät de öfverdrifna anspråken, att Nationen skulle betala en skuld, som tillkommit i rak strid med Grandlagarne. För att likväl i detta afseende öfrertyga Nationens ombud, att spelet är rent och att utgifterna varit för landets nytta, måste på samma gåug Barthelemy-fondens råkenskaper, åfvensom gamla passevolance-fondens och Convoy-Comissariatets äldre räkenskaper öppet framläggas för R. Si:s Stats-Utskotte på det att dessa intrasslade fonders ställning mä blitva känd; och derjemte adagalagdt. att intet annat medel återstår att betala de åsamkade skulder, än att R. St. lata Rikagälda-Contoret betala dem. Då först kan man tala om Rikets värdighet ; ty då kan måjligen sågas, att det varit R. St:s fel, att de i 25 år tillatit hemlighet åga rum i en del af Statens penningförvaltning; samt att de ej lyssnat till de röster, som alltsedan 1823 års riksdag varnat för detta ötverseende och yrkat allvarliga steg till utredande af de allmånna fondernas ställning. Emellertid börjar man nu alltmer fundera på huru det kan förhålla sig med mycket annat, då man ser denna tvetalan hos Rikets högsta embetsmän. Huru kommer det sig, frågar man, att Räntekammarens inventering alltid undanböjes; att de allmänna kaasornas behällningar aldrig af R. St:s Revisorer insenteras, liksom dessa revisorer likväl inventera Bankens och Rgs-Contorets Kassabehallningar? o. s. v. Saken tål ätven att tänka på. Med sista posten ankom underrättelser från Carlstad, att dervarande PrivatBankBolag väckt fråga om Bankens utgrening till Wenersborg. Detta aynes böra föranleda till någon krattigare åtgärd i Götheborg för bildandet af en PrivatBank derstådes. Det synes vara bög tid, att tänka på en sådan anstallt, innan de fyra Bankerna i Småland, ÖOstergöthland, Nerike och Wermland helt och hallet bemägtiga sig kreditoch penningerörelsen i Westergöthland. En Pricatbank i Götheborg bör kunna inrättas med så stort kapital och så fördelagtig verksamhet, att den kan tillfredsställa den sistnämnde provinsens behof; och då har äfven landet en större nytta deraf, än om det skall söka hjelpen på svårare vilkor, kortare kredit och hårdare låneomkostnader hos Banker, belägne i orter, dit dess rörelse icke är så naturligt rigtad som till Götheborg.