lahlgsth. AV CA DETT ÅHUHU Saätlsktn EAP tt1 7f———4 lotter blifva att tillgå, om åtgärden först kommer att tillämpas på den kommande generationen. Ryssland erhäller på detta sätt ett verkligt rikt, ärftligt pairskap — i ordets Engelska betydelse —, hvars makt, grundad på jordegendom. alltid sammanstämmer med Kronans intressen och sälnnda kommer att utgöra ett. sannt stöd för thronen , medan armeen, detta Kejsardömets lysande institut, genom Pairernas yngre söners inträde vinner en bildad officerscorps, hvilken torde vara egnad att utgöra en förträffig medlare kielan de Styrande och de Styrda. Gaaska snart skall tiden utvisa, huruvida allteamman är mera än blott ett rykte. ORIENTEXN. De efterhand frän Constantinopel ankomne underrättelserne skildrade ställningen i Egyptiska frågan, sådan den var den I bebr., som ganska vacklande. Mehmed Alis beredvillighet att utlemna Turkiska flottan hade hos ett parti i Divanen väckt den tankan, att Paschans eftersifvenhet endast vore eu följd af hans förtviflade belägeuhet; och under denna förutsättuingen väcktes allvarsamt frågan, att icke utfärda den ho nom lofvade ärftliga förläningen af Hgypten. Jillika begagnades detta tillfälle at det reformerna fiendtliga partiet, till ett ausall mot Reschid Pascha, själen i reformsystemet och den enda politiskt bildade och krastfulla man Turkiet har att uppvisa. Försöket lyckades, och Reschids afsättningsbeslut blef underskrifvet. Lyckligare än Chosrew Pascha erhöll han dock känuedom härom innan beslutet hanu blifva honom tillstäldt, samt skyndade att anlita Diplomatiens understöd, hvilken uträttade så mycket, att han tills vidare ännu är bibehällen ; men bottnen på hvilken han står, är sullkomligt osäker. Rifaat Bej. f. d. Ambassadeur i Wien, en man af föga talent, lår varit, och kanske år, utsedd till hans efterträdare. Att verkställigheten af löftet om Egypten verkligen varit problemntisk, deri sammanstämde ej allenast alla uppgifter, utan bekräf tades formelt af en kungjord note, afden 30 Jan., hvari de 4 Makternas Ombud i London uppmana dervarande Turkiska Ombudet Schekib Effendi, att till StorHerren framföra hans Alierades äsigt, att Porten bordt äterkalla Mehmed Alis afsättningsferman, utan äfven gisva honom löftet, att hans afkomlingar i rak linia efter hvarandra skola blifva utnämnde till Pascha af Egypten, så ofta denna post blifvit ledig genom den föregående Paschans död, — dock med villkor, som, om de af Mehmed eller någon dess efterträdare icke uppfyllas, kunna leda till rättighetens förlust. DerJemte måste Turkiska flottan, under pretext af quarantaine , ankra hos den Engelska i Marmorizzaviken, hvarifrån den ej får hemsegla förrän Portens förläningsserman blifvit verkligen utfärdad. Som det uppgifves, voro betänkligheterna och invändningarne mot denna så betydande, att Österrikiske Internuntien Baron von Stirmer jemte Ryska och Preussiska Ministrarne, ausåg nödigt arbeta på hindrens undanrödjande, till hvilken ända de förklarade s-ord Ponsonby — som dittills icke velat deltega i uppsättandet af förläningsfermånen — att de, i nödfall, honom förutan skulle ralkan derhän. Detta förmådde Lord Ponsonby alt förana sig ined sina Colleger, och resultatet blef — att StorlHerren ät Mehmed Ali, dess barn, unhängare och tjenare, behagat. icke blott bevilja snll tillgift och emnestie, utan derjemte förlävat honom och desa barn ärftlisa stäthållerskapet af kgypten. för hvilket nägra rättvisaus regeringsgrundsatser blifva faststfilda och au Perten var vid de sednaste iw ättelsernas a ordande. x 37 afgåug sysselsatt med uppsättandet af den definitiva sarmanen. — Huruvida ens den förmår göra slut på tvisten och i synnerbet utrota misstrocrdet, stär derhän. I Alexandria fortsar Paschan att förskansa sig och att reorganiseråsin armee. Troligen ingå inga offensiva operationer i hens planer, men han rustar sig, dels emedan -han den 27 Jan. ännu icke erhållit sin förläning achsäledes ej kan vara säker om ett önskadtslut, dels för att i en isponerande ställning hunna bereda sig fördelaktigare villkor. En omståvdighet har mellankommit, som andjligen kan föranleda till nya svärigbeter. Ibrahim Pascha bar nämligen på sitt återtag blifvit anfallen af Evgclsk-Turkiska trupparne under General Jochmus, som erbåll afslag å sin uppmaning att läta de Syriska truppar, sem köra ull Egyptiska armåeen, afsöndra sig från den. Utgången af affairen, i hvilken några hundrade man å ömse sidor förlorades, var icke till de Allierades förmån. Ibrahim fortsatte sin marche. men bvarken han eller Soliman hade ännu beträdt Egyptiska området. FRANKRIKE. Paris, d. 19 Febr. Courier beråttar, att, kl. I samma dag, Ryska Ambassadeuren Gresve v. Pahlen lemnade Utrikes Årendernas Ministåre, efter en läng conferenec med Hr Guizot. Grefven var gående, och syntes mycket upprörd. Tidningen försäkrar sig kunna garantera följande mellan begge Herrarne förelallna samtal. Hr G. skall yttrat: ÅRyska Regeringen mäste göra något för oss; fordrar den för mycket, störtar den oss. Betänk följderna för verldens fred, om vi draga oss tillbaka.? Grefve P. skall derpå svarat: ÅFåör oss är det omöjligt att göra afseende på alla svårigheter, som möta Br; och, upprigrigt taladt, om vi vore i förlägenhet, skulle Frankrike lemna oss hjelp ? Gerenten och Redacteuren af Gazette de France hafva i Kungliga brefsaken blifvit förhörda ånyo, huruvida de känna en person, arresterad under namnet Ganlier de la Genaudidre. Då frågan besvarades med Nej. Underrättelserna om rustningarne, frän Strasburg, öfveren-stämma med afväpningspolitiken; men stort uppseende har det väckt, att Franska Auctoriteterna i Lauterhurg kungjort, det de emottaga alla Tyska deserteurer, anställa dem i Franska regimeuter (icke blott i Fränilingslegionen), samt betala dem närdet af hästar och vapen, dem de medtöra. D. 20. Ministerens förklaring, att den ej ämnar upplösa Deputerade Kammaren, har icke förmått vinna förtroende; och dess stöd i Kammaren är också ganska svagt. då den endast med 178 (hvaribland flere Ministrar och en mängd embetsmän) mot 160 Mr far nt at sEHählta motionen om min